Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högst uppe vid röstena och fyra mindre, en i hvartdera hörnet. Den ena af
de större spirorna (den på norra sidan) utgöres af en gyllene vase, och
därunder på själfva gafveln, ofvanom det där anbragta halfrunda fönstret, sitter
svenska riksvapnet. Den rundt omkring byggnaden gående frisen prydes af
medaljonger med alla de svenska landskapens vapen. Tunga ekdörrar bilda
ingången och ofvan dessa på dörrhvalfvet af huggen granit synes Vasavapnet
med Gustaf I:s latinska valspråk: »Beatus qui timet Dominum» (Säll är den,
som fruktar Herren). Invändigt äro väggarna rappade och målade med
gulbrun färg. På det mot lanterninen lutande taket uppbära sinnebildliga figurer
blå namnsköldar, på hvilka man läser namnen Sven Elfsson i Isala,
Engelbrekt och Lars från Kjettbo, Per och Matts Olofsson från Marnäs, Barbro
Stigsdotter med flera, alla välbekanta och frejdade från Vasas dagar. – På
midten af golfvet, som är i rutor af olika färger belagdt med Ölandssten,
leder en lucka ned i den ryktbara källaren, där Tomt Matts Larssons i
Utmeland hustru, den rådiga Margit, gömde Gustaf undan de förföljande spejarne.
Själfva källaren är helt liten med hvälfdt tak, men starkt byggd af grof
gråsten. Väggarna i den öfver källaren uppförda byggnaden prydas af tre stora
oljemålningar, af hvilka taflan midt emot ingången är af Höckert och
föreställer det inre af Tomt Matts’ stuga i det ögonblick, då hans hustru varsnar
danskarne och ger Gustaf en vink att nedstiga i källaren. Taflan på
sidoväggen till höger om ingången, målad af konung Karl XV, föreställer Sälens
by i Särna, där Gustaf upphanns af de bägge skidlöparne Engelbrekt och
Lars från Kjettbo, och taflan på den motsatta väggen, Ornäs, är målad af
Edv. Bergh. Öfver hvarje tafla är en längre inskrift anbragt, som redogör
för den tilldragelse i Gustafs lif, på hvilken taflans innehåll har afseende.
Men det ärorika namn, som dalkarlarne och särskildt Moramännen i
häfderna tillkämpade sig under Gustaf Vasas frihetsfana, skymdes sedan af
en och annan skugga, såsom de sedan anstiftade upproren emot samme Gustaf
och upploppet under Fredrik I. Ännu sorgligare minnen äro dock fästa vid
trolldomsväsendet och de till dettas utrotande tända häxbålen under konung
Karl XI:s tid, men skuggan af dessa faller starkare på de styrande och
dömande än på den vidskepliga allmogen.
Genom en piga i Herrdals socken i Härjedalen insmög sig den
vidskepelse, som fått namn af trolldomsväsendet, i Älfdalen, där den inom kort
vann ett så djupt rotfäste bland det enfaldiga folket, att kronobetjäningen
fann sig föranlåten att därom ingifva rapport till landshöfding Duvall i Falun
1668. Samtidigt anmälde ock prosten Lars Elvius därstädes saken för
domkapitlet i Västerås. Skyndsamt spred sig villfarelsen äfven till Mora och de
andra socknarna, så att snart hela öfre Dalarne befanns smittadt däraf.
Enligt ransakningshandlingarna, utgifna af Kröningssvärd och i kort
sammanhang framställda af Bergman i hans beskrifning öfver Dalarne, voro
allmänhetens begrepp om Blåkullafärderna följande: Trollpackorna, då de
vilja föra barn med sig till Blåkulla, sätta dem på ugnsrakor och kvastar
samt smörja dem ur ett horn. De medföra äfven en nål, hvarmed de sticka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
