Genom Sveriges bygder / 174 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verklig sinnesrubbning, synes bäst af den obevekliga envishet, hvarmed de
vidhöllo sina uppgifter, och den glada frimodighet, hvarmed de trotsade döden
och det flammande bålet.

Morakulla. Efter en tafla af P. G. Wickenberg.

Den 13 augusti 1669 sammanträdde kommissionen på Mora strand och
började genast ransakningen, som fortsattes till den 21 i samma månad. De
anklagade voro nästan alla kvinnor och barn. Straffet lämpades efter deras
större eller ringare gemenskap med satan: de sjutton mest fruktade
trollpackorna dömdes att halshuggas och brännas å båle, och af barnen icke
mindre än etthundrafyrtiåtta att afstraffas med ris. S:t Bartolomeidag, den
24 augusti, voro tre väldiga bål uppförda på den höga sandbacken norr om
älfven gent emot kyrkan, på det att de skulle synas både öfver
Siljan och Orsasjön. Dit utfördes nu de olyckliga offren och
afrättades, sju på det första, fem på det andra och tre på det
tredje bålet. De två andra, som voro dömda till döden, fingo i
följd af mellankommande hinder sitt straff uppskjutet tills vidare.

Morafolket är utmärkt för sin stora skicklighet i flera olika
slags handaslöjder. En del af sina alster ha de plägat personligen
försälja i nästan alla delar af fäderneslandet. Dessa
handelsfärder ha i senare tider blifvit mindre lönande och därför till
största delen upphört. En ständig utvandring försiggår dock till
Stockholm, där dalkullorna utgöra en ganska betydlig och genom
sin dräkt mycket bemärkt del af de kvinnliga tjänarne. Förr var det ej
ovanligt, att kullorna, som sysselsatte sig med hårarbeten, utsträckte sina
färder äfven till främmande länder, såsom Danmark, Tyskland och England,
till och med ända till Frankrike, Ryssland och Amerika. I Danmark och
Tyskland bibehöllo de vanligen sina dräkter, såsom i dessa länder särdeles
rekommenderande; men i de andra länderna klädde de sig efter tidens sed
till eleganta fruntimmer och blefvo såsom sådana, i egenskap af »artister»,
någon gång införda äfven i de högsta samhällskretsar. I allmänhet röjde de
mycken lätthet att göra sig förstådda utomlands, särdeles i England, hvars,
språk många lärde sig tala ledigt, och det hände ej så sällan, att resande
engelsmän och amerikaner vid ankomsten till Mora med glädje och
förvåning funno sig förstådda af de vidberesta bland detta folk och med dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>