Genom Sveriges bygder / 176 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Njupeskärsfallet.

öfver ändlösa skogar och blånande fjäll. På Fulufjällets nordsida, 2 mil
rätt söder om Idre kyrka, ligga några insjöar, hvilkas vatten afledes österut
genom Njupån, som särskildt vid snösmältningen på fjället om våren
nedför en betydande vattenmassa till Fuluälfven och utför en af fjällets afsatser
bildar det storartade Njupeskärsfallet af 125 meters lodrät höjd, det högsta
i Sverige. Fallet har vildt sköna omgifningar och har vid sin fot utgräft
ett djupt bäcken. Strax söder om Fulufjället ligger det 900 meter höga
Faxefjäll alldeles på norska gränsen, och sydost om detta förena sig de båda
nyss nämnda källarmarne till Västra Dalälfven. Under sin färd mot söder genomflyter
denna de ofruktbara, frostländta och, med undantag af själfva älfstränderna, glest
bebodda Västerdalarne, med de stora socknarne Transtrand, Lima, Malung (nu
deladt i Öfver-Malung och Ytter-Malung), Äppelbo och Floda. I Transtrand
ligger nära halfannan mil norr om kyrkan byn Sälen, där Gustaf
Vasa upphanns och kallades tillbaka af dalkarlarnes skidlöpare, sedan han själf
förlorat hoppet om att kunna åstadkomma en resning mot Kristian. Malung har nu
genom en utgrening af Mora–Vänerns järnväg erhållit ett bekvämt samfärdsmedel,
som särskildt är af vikt för hela öfre Västerdalarnes betydande utförsel af
skogsalster. Dalgången är i allmänhet trång, och landsvägen följer älfvens östra
strand. Längst upp i norr är naturen storartadt allvarsam, sedan blir den
mera ödslig och dyster, ehuru äfven här älfven och dess stränder erbjuda
en och annan tilltalande landskapstafla. Men vid Öfver-Malung vidgas dalen
till en välbebyggd, odlad slätt. Älfvens nedre lopp är mera omväxlande, men
de mera natursköna bygderna skiljas från hvarandra genom ödsliga
skogstrakter. De nedersta milen, innan Västra Dalälfven i Gagnef förenar sig med
Östra, äro en fager, delvis öppen bygd med flera vackra sjöar och med en
liflig, vacker befolkning, som särskildt om söndagarna vid kyrkorna lyser med
sina färgrika dräkter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>