Genom Sveriges bygder / 192 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östergötland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Roo, Eggert Krummedick och många andra begrofvos där, efter att hafva
riktat klostret med stora donationer. Med den stora rikedomen tilltog ock
klostrets anseende, och det var under sin blomstringstid en fristad, dit icke
ens den förolämpade konungens arm förmådde intränga, hvarför biskop Brynjulf
i Skara, då han råkat i oenighet med Magnus Ladulås, tog sin tillflykt till
Alvastra och uppehöll sig där, tills han återvann sin konungs nåd.

På Gustaf I:s tid voro inemot 500 gårdar skattskyldiga under Alvastra.
Sedan konungen indragit detta liksom rikets öfriga kloster, använde han en
stor del af klosterbyggnaderna till uppförande af slottet i Vadstena. Äfvenså
skall grefve Per Brahe den äldre här ha låtit bryta tegelsten för sitt nya
slott på Visingsö.

Något öfver tio kilometer sydost om Vadstena ligger den lilla staden
Skeninge, som under medeltiden var så betydlig, att den hade två kyrkor,
helgeandshus, skolor och ett berömdt dominikankloster, bland hvars lärare en
Petrus de Dacia till och med valdes till rektor vid universitetet i Paris. Staden är för
öfrigt bekant i vår äldre historia genom det märkvärdiga kyrkomötet 1248 och kallades
såsom den ansenligaste inom landskapet för Caput Gothiæ (Östergötlands hufvudstad).

Baltzar von Platen. 1766—1829.

Men vi återvända till Motala för att göra en kanaltur till Slätbaken. Östersjöns
förening med Kattegat är en ganska gammal tanke. Den store fosterlandsvännen biskop
Hans Brask utverkade sig på ett riksmöte 1516 i Tälje ständernas samtycke till
gräfningen af en kanal mellan Vättern och Östersjön; men bekämpandet af lutherska lärans
införande i Sverige lade snart beslag på alla
hans tankar och krafter. Gustaf Vasa och Karl IX voro båda betänkta på
detta företag; men inhemska oroligheter för den ene och utländskt krig för
den andre hindrade planernas verkställande. På Karl XI:s tid kom åter
anläggningen af den viktiga kanalen på tal, men oaktadt denne konung var
oförhindrad af krig, hade penningar i öfverflöd och sådane män för
företaget som Polhem och Dahlberg, stannade saken vid blott ett försök.
På flera riksdagar under frihetstiden bragtes frågan å bane, men med lika
liten framgång. Häraf synes, att det förhöll sig med detta, som med
alla stora företag: en man måste vara själen i det hela. Med grefve Baltzar
von Platen framstod denne man. Han gjorde Göta kanals fullbordande till
sin lefnads mål och genomdref med järnvilja den stora saken, därvid verksamt
understödd af B. H. Santesson. Mästaren fick icke skåda sitt verk fullbordadt:
västgötalinjen var emellertid öppnad 1822, och på östgötalinjen var äfven det
mesta arbetet gjordt, då Platen 1827 kallades till ståthållare i Norge, där
han dog 1829. Hans graf på kanalstranden vid Motala ha vi redan omnämnt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>