Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjärgaberget och slutas med ett stenharg, kalladt Knuts hide. – I detta berg
bor »urkon», ett vidunder af sagolik storlek, som i forna tider, då hon ännu
var lös, uppsparkat Sommen med dess många fjärdar och vikar. Omsider
fjättrades hon af en trollkarl från Tullerum, som klämde en hästsko kring
det rasande djurets hals och instängde henne i Urberget. Till föda har hon
framför sig en stor nöthud, af hvilken hon får uppäta ett hår hvar julafton,
men när alla håren äro förtärda, slipper hon lös och förstör då Ydre och hela
vår värld. Men äfven dessförinnan kan hon stundom komma ut ur sitt fängelse,
nämligen om Ydre genomreses af någon konung: hon förföljer och dödar då
denne, om hon kan upphinna honom inom häradets landamären. Så hände
en gång, när en konung, benämnd Frode eller Fluga, genomfor Ydre och,
medveten om faran, skyndade att uppnå häradsgränsen, men misstog sig om
densamma och stannade på Fruhammars eller, såsom gårdens namn fordom
skrefs, Flude eller Flugehammars ägor, där han upphanns och ihjälstångades
af urkon. Såsom bekräftelse härpå visar man därstädes hans graf, omgifven
af fyra stenar. – En annan berättelse, som likväl blott är känd i häradets
sydöstra delar, omtalar, att en annan konung, okunnig om vådan af att
genomresa denna bygd, hunnit oskadd öfver gränsen in på hemmanet
Källebergs ägor i Sefvedes härad, då han bakom sig fick höra ett förfärligt dån
och vrålande af den i fullt språng efterjagande urkon. Konungen skyndade
undan så fort han förmådde och kon, som i ilskan och farten icke kunde hejda
sitt lopp vid gränsen, rusade ett stycke öfver denna till den plats, där konungen
först stannat, och uppsparkade där i den grusblandade mojorden en nästan
rund grop af närmare hundra meters tvärlinje, på hvars botten nu bildat sig
ett kärr och hvars kant, särdeles på norra sidan, omgifves af en bred vall af
den uppkastade jorden. – Ännu någon gång, särdeles mot stundande oväder,
höres urkon skaka sitt bindsel i bergets hålor. Både ofvanpå berget och
nedanför vid stranden tima litet emellanåt besynnerliga saker. En och annan;
af de närboende påstår sig till och med hafva sett urkon i hennes präktiga
rum och salar, hvarom likväl de öfrige synes hysa någon misstro.
Den andra berättelsen omtalar, huru Anna Marta von Schaar, en dotter
till generalmajoren och landshöfdingen Axel von Schaar och hans första fru,
friherrinnan Brita Horn till Ribbingshof, i sin barndom var bergtagen, hvilket
äfventyr sägnen ännu bevarar i lifligt minne.
Då nämnda Anna Marta var vid två eller tre års ålder, fördes hon af
sin sköterska en vacker sommardag till en bukt af Sommen, benämnd
Vassviken, på hvars ena sida Ribbingshof är beläget och på hvars andra strand
Lilla Ryds höga berg resa sina branta väggar. Längst in i viken är en låg
sandig strand utmed häradsvägen, på hvilken pigan satte sig med flickan
för att roa henne. Då barnet därunder blef varse och yttrade sin åtrå efter
några blommor, som växte i ängen på andra sidan vägen, uppsteg barnflickan,
lämnande barnet på sanden och gick öfver gärdesgården för att hämta
blommorna, med hvilka hon skyndsamt återvände de få steg hon aflägsnat sig.
Då hon återkom, var barnet till hennes förskräckelse försvunnet. I största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
