Genom Sveriges bygder / 494 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerbotten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Västerbottens vapen.

Västerbotten.

Västerbotten sträcker sig från Ångermanland i söder ända upp till
Finska Lappland i norr, en längd af 53 mil, och utgöres af ett något flackt,
10–15 mil bredt kustland, afdeladt i tvärbälten genom de ansenliga floder,
som här söka sig utlopp till hafvet. Hela landskapet intager den
betydande ytvidden af 455 kvadratnymil, hvaraf 178 höra till Västerbottens och
277 eller fullt tre femtedelar till Norrbottens län. I senare tider har det
blifvit allt mer brukligt att i öfverensstämmelse med länsindelningen beteckna
norra delen af Västerbotten med namnet Norrbotten. De förnämsta älfvarna
äro: Ume älf med sin stora biarm eller systerflod Vindelälfven, Skellefte älf,
Pite älf, Lule älf, Kalix älf med bifloden Ängesån samt Torne älf med
bifloderna Lainio älf och Muonio älf. De upprinna alla, med undantag af
Ängesån, bland fjällen vid Norges gräns, upptaga under sitt lopp genom
Lappland en mängd tillflöden – hvartill vi skola återkomma vid beskrifningen
af detta vidsträckta landområde – samt inträda inom Västerbotten såsom
stora praktfulla floder, hvilka med än lugnt än forsande lopp genomflyta
landskapet och uttömma sitt vatten i Bottniska viken, efter att hafva äfven inom
Västerbotten mottagit många mindre vattendrag. Torne älf aflämnar, när den
kommit ett par mil utanför lappmarksgränsen, en del af sitt vatten genom
Tärendö älf till Kalix älf, men får strax nedanför riklig ersättning genom
upptagande af Lainio älf. Af mindre vattendrag med själfständigt lopp till
hafvet må nämnas Säfvarån norr om Ume älf, Byske älf norr om Skellefte
och Råne älf norr om Lule. Västerbottens flesta floder äro på grund af de
talrika forsarna segelbara för större fartyg endast en kort sträcka vid
mynningen, men ha däremot stor betydelse såsom båtvägar inåt landet: man far
då från fors till fors, drager båten förbi forsen, om denna är kort och stranden
någorlunda jämn, men söker sig i annat fall en ny båt högre upp. Endast
Lule älf är segelbar långt upp åt Lappland, och man började redan på
1860-talet att kanalisera den på två sträckor, förbi de stora Hedensforsarne
nära Boden och Edefors nära lappmarksgränsen: man ville härigenom bereda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>