Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhöra Åsele och Lycksele lappmarker Västerbottens samt Pite, Lule och Torne*
lappmarker Norrbottens,län.
Åsele lappmark, omkring den förut beskrifna Ångermanälfven norra
gren, är den minsta, men tillika den bördigaste och bäst befolkade. I likhet
med Lappland i dess helhet är västrä delen bergig, dock utan högre fjäll,
samt rik på sjöar och älfvar. Ångermanälfven flyter några mil öster om
riksgränsen genom den vackra Kultsjön samt längre hed genom den långa
Malgomajsjön och dennas fortsättning Volgsjön, där den upptager den från
Vojmsjön kommande Vojmån. Nära Kullsjön reser sig det 588 meter höga
Marsfjället. Åsele, som ända intill slutet af 1700-talet utgjorde ett enda
pastorat, delades då i fyra, Åsele, Fredrika, Dorotea och Vilhelmina, af
hvilka de tre fingo, namn efter Gustaf IV Adolfs gemål, men folket använder
ännu deras gamla namn: Viska, Bergvattnet och Volgsjö, Vid
Kultsjöns norra ände ligger i en härlig fjälltrakt <i>Fatmomakks<>/i> kapell, där två gånger
årligen hålles lappgudstjänst (på svenska språket), vid hvilka tillfällen man på
jämförelsevis nära håll har ett godt tillfälle att lära känna lappallmogen, som
vanligen talrikt infinner sig. »Söndagen kom», berättar en resande, »och det
blef högmässa i kapellet. Alla sjöngo, och de sjöngo ur djupet af sina
känsliga hjärtan. Melodien följdes i allmänhet unisont, men emellanåt
framkallades en lika ovanlig som god effekt därigenom, att en del klingande
kvinnoröster följde som sekunderande stämma, så att det blef en tvåstämmig stark
kör, okonstlad och rent sammansjungen. – Så skulle de döda jordfastas,
hvilka vid olika tidpunkter fore kyrkhelgen nedmyllats på kapellets kyrkogård.
Vi stodo där alla, männen med blottade hufvuden, och sågo, hur kyrkvaktaren
ryckte upp de störar, som nedstötts i myllan öfver en hvar död för att
utmärka hans grafplats. Och pastorn talade, och där förlorades ej ett ord, ty
det var dödstyst i den vida kretsen omkring honom...»
Lycksele, som äfven kallas Ume lappmark, ligger omkring Ume älf
och Vindelälfven, hvilka båda genomflyta densamma till hela dess längd och
bilda flera sjöar, bland hvilka Storuman och Storvindeln äro de största.
Strax ofvan Sorsele upptager Vindelälfven bifloden Laisan eller Lais älf,
som kommer frän Pite lappmark. Lycksele lappmark är genom en rad
fjällsträckningar skild frän Åsele. Till början af 1820-talet var den blott ett
pastorat, men delades då i tre: Lycksele och Stensele vid Ume älf samt
Sorsele vid Vindelälfven. Lycksele är för närvarande näst Gellivare den
viktigaste orten i hela Lappland och bebyggd efter en stadsartad plan; dess äldsta
kyrka byggdes i Karl IX:s tid och den nuvarande 1799. – Från Stensele, 6
km. från Storumans nedre ände, går den mest trafikerade vägen, Tärnavägen,
till Norge. Sommartiden ror man öfver Storuman, passerar den s. k. Porten,
där älfven sammandrager sig till en smal men djup ränna, och framkommer
slutligen till Tärna by, nära hvilken ligger Skytteanska lappskolan, som
ursprungligen upprättades i Piteå genom en donation af Johan Skytte och
1865 flyttades hit från Lycksele, dit den varit förlagd sedan år 1632. Vid
Klippen bildar älfven ett vackert fall, och ej långt därifrån reser sig det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
