Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är lätt att förstå», förklarade Lena och
stannade midt framför dem, sträckande handen öfver deras
hufvuden och ryckte till sig ett knippe halftorra
tvättsvampar, som hade sin plats på fönsterhaken. »Se
på nu!» uppmanade hon, ryckande hornkammen ur
sin grå fläta, som därpå skyndsamt upplöstes.
Fortgången af Lenas bestyr kunde åskådarne med
bästa vilja i världen ej följa, ty potatisgrytan i spiseln
kokade öfver och dämpade det fladdrande eldskenet,
så att de blott otydligt kunde se Lenas långt ifrån
smärta gestalt stående vid väggen, med armarne öfver
hufvudet likt en karyatid. Så blef banan kolmörk, ty
kokerskan lade ny ved på glöden, och man hörde blott
ett sakta prasslande af kläder, och kort därpå Lenas
röst med ett triumferande uttryck utropa:
»Se så där gick det till, och så såg det ut!»
Därvid flammade elden plötsligt upp och belyste
Lena, som med stor värdighet skred framåt köksgolfvet
med en hög byggnad af svampar, sparsamt täckta med
grått hår och omlindade med hennes långa, rödrandiga
strumpeband, på det gamla hufvudet, hvilket nu bars
lika högt, som trots något »äkta» kvinnohufvud i
Ättensköldska familjen.
Åskådarinnorna på de upp- och nedvända
baljorna, hvilka här föreställde »andra parkett», började
fnissa, men tystades lyckligtvis genast af »första
raden», och Lena började en ny berättelse om den
16-åriga Gunilla Ättenskölds hemliga förlofning med
»stjärnkikaren»; men då hon äfven nu på skådebanan
framförde sin hjältinna smyckad till fest, afbröts
berätterskan af en af de minderåriga på första raden, hvilken
ännu ej bar långa kjolar, med förfrågan, hvart de långa
släpen togo vägen, då damerna dansade.
»Då gjorde de så här», svarade Lena ifrigt, och
fattande sin korta kjol bakifrån i nedre fållen, kastade
hon den med en behagfull rörelse öfver vänstra
armen och uppstämde med låg röst de första tonerna af
en menuett, under det hon gjorde de sirligaste
nigningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
