Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Lasse Kalun och hans familia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärrhjul nedför en backe, och jag tror ibland, att han
hade magnetstenar gömda under getraggspälsen, och
att det var en sådan kraft, som drog så månget
lösöre ned i djupet på hans lommer, eller på fint språk’
taskfickor.
Så händer det en dag, under veckan före julafton,
att Kalun kommer in till gästgifvarens för att bjuda
ut sin äldsta familiamedlem, en grå bockdäker, som
en gång under hösten ute i skogen gaf mig ett sätt
med hornen i hasorna, så jag knälade. — Nå,
gästgifvaremor trodde sig om att kunna förvandla
bockryggen till lamkortletter till resande, och så blef där
handel.
»Nu skall du väl bestå dig ett halfstop till julsup,
Lasse?» spörjer jag, som var närvarande. Ack nej,
han var så nykter året om, hade inte råd till
svagdricka en gång, gnällde han. Dessutom var det
syndigt att kulpa i sig annat än rent vatten. Och hit om
här, i den stilen, pep han, men ögonen de hjulade
rundt kring glas och flaskor på disken.
»Ja, då är det inte värdt för mig att bjuda Lasse
en pileknäck i vinterkylan», orererar jag och går i
detsamma bort till gästgifvaren. »Hör, far» — säger
jag högt — »sätt ut två puteller malaga-rusinevin i
min vagnslåda, men af den sötaste sorten, för att jag
skall bjuda fruntimmerna, där jag bor, ett glas. —
Lägg bara flaskorna ofvanpå sätesdynan, tills jag
kommer igen; jag skall bara hjälpa gästgifvaremor att
förvandla Lasses gamle bock till ett årsgammalt
gemmerlamm.
Gästgifvaren visste, gu’ pirovall nock, hvad som
mentes med malaga-rusinevin och lagade till något,
som höll sina tio grader, men var sött som sirap och
grannt rödbrunt, och bägge putellerna magnetserade
Kalun i mörkningen från min vagnsdyna ned i sina
pälsalommer.
»Håll till godo, min påg?» tänkte jag. Nu blir
där allt en liten rolighet hos dig och dinfamilia! För
se, jag kände till det slags nykterhetsdansare.
Andra dagen, vi hade då bara två dagar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
