Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Lasse Kalun och hans familia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
julafton, benar jag iväg för att se, hur Kalunens hade
det på morgonkulan. Dörren var mot all vanlighet
öppen, och, när jag steg in, låg hela familian och
snarksof i hvar sitt bås och kätte; Lasse och Boel
hade i glädjeruset bestått både får och getter en
styrketår eftersom de fått den oköpande. Jag uppehöll mig
hela dagen i närheten för att se uppvaknandet, som
inte skedde, förrän det var nermörkt, och, när jag då
trädde in till familian och hälsade god morgon, trodde
Kalunens, att det var en tidig otta.
»Hör, Lasse», säger jag, »du varsnade väl ingen,
som snokade i min vagn och tog mina två vinputeller?
Får jag sprackan på den jakoppiten, så, gu pirovall,
ska han fram för Pontius Herodes.
»Ja, om Jösse Post kan skaffa bevis», menar Boel,
som ideligen baddar vatten på ungbockens horn. »Vi
ha haft os här i natt och ha hufvudvärk öfver lag»,
upplyser hon.
»En räli os. Men Jösse får ha bevis», sluddrar
Kabinen.
»Å, det skall länsmannen snart lukta sig till,
prosenterar jag, som tror, att de tömt bägge putellerna i
ett kör, och jag bara höll sjåser med snålingarne.
Men i detsamma jag skall vända mig mot dörren och
gå, ser jag Boel stoppa en flaska ner i fårkätten och
fick så lust att höra Kalunens konservera med
hvarandra i ensamheten.
Vid den ena ytterväggen stod en huggebock, och
från den äntrade jag i en blink upp på jordtaket fram
till rökfånget och hör så Boel klinga med glasvaror.
»Vi göra bäst i att skaffa’at ur huset genast»,
skriker hon i sitt bakrus till Lasse. »Det är för sött
och godt att slå ut».
»Det värmer kalunet», tyckte Lasse och smaskade.
»Ja gu, måste det värma kalunet», tänkte jag
och öfverlämnade hela familian att reda sig med
mallagarusinevinet, bäst ske kunde.
Emellertid kan jag inte få Kalunen och Kalunskan
riktigt ur min tankelåda, utan tar en sväng dit upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
