Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Om gamla soldatvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och generalerna lydde order; och tillvaron bör för de förra ha tett
sig särdeles ljus och väl värd att besjungas, sedan de tack vare
inbördeskriget kommit att hastigt få utbyta Germaniens skogar
och gränskastell mot italiska kvarter och Suburas mustiga
glädjekällor. Under Vitellii standar kunde de få ta sig till ungefär vad de
ville, ty någon disciplinpedant var denne kejsare inte: slagfält
besökte han endast med bägaren i hand, och de projekt som vid
intåget dominerade i hans själ inskränkte sig sannolikt till att
fortast möjligt få inmundiga ett anständigt mål mat efter
lägerlivets strapatser samt därefter med det snaraste få sätta i gång en
razzia mot Roms procentare, till vilka han hyste ett livligt agg,
uppspirat ur långa års förtroliga och brydsamma umgänge. Tänker
man dessutom på den ytterligare popularitet som han förvärvat
sig bland gemene man tack vare sitt folkliga uppträdande på
taverner och marketenterier, är det inte djärvt att förmoda att de
visor, som soldaterna sjöngo när de marscherade bakom sin
underbare kejsare, verkligen varit värda att taga vara på. Men var är den
snön som föll i fjor, och hur löd den sång som sirenerna sjöngo?
Suetonius har utan tvivel vetat utmärkt besked, fast han inte
värdigats skriva ned det. Hans fader var med i denna kampanj
såsom officer under Otho, — tribunus angusticlavius på trettonde
legionen, såsom sonen omnämner i denne kejsares biografi; och
när på sin ålderdom veteranen kommit och hälsat på sin son, den
litteräre kejserlige kanslisten, kan man ta för givet att den gamle
Suetonius Laetus, en munter herre att döma av namnet, gärna
fyllt ut resonemangen om gamla kejsarmord och hovskandaler
genom att ta upp några militära refränger från denna sin oroliga
ungdomstid. Men Suetonius Tranquillus, uppfylld av strikt
biografiska intressen, har tankspridd låtit dem förtona.
Endast i Caesars biografi har han på ett ställe tagit någon notis
om sådan folklig poesi genom att citera ett par fragment av den
sång soldaterna sjöngo vid Caesars galliska triumf. Vad han
meddelar inskränker sig, om man bortser från ett par primitiva vitsar
om Caesar och kungen av Bithynien, till den bekanta apostrof till
Roms familjefäder, vari soldaterna i förblommerat språk ge
uttryck åt sin stolthet över sin fältherres bedrifter på områden
fallande innanför deras egen privata begreppssfär, — hans skicklig-
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
