Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Salammbô
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon moralist blandade sig i leken; endast så kunde han
förverkliga de visioner av tung prakt och monstruös skönhet, som lågo
gömda i namnet Karthago. Funnes någon människa lik oss bland
alltsamman, skulle förtrollningen strax brytas och vi skulle känna
smärta och vedervilja; men som verket nu är, i sin kalla
opersonlighet, ter sig allt så annorlunda än vad vi äro vana vid, att man
förnimmer ett slags harmoni bland alla gräsligheterna, nästan en
tystnad och frid bland allt stridslarmet. Barbarerna avhålla
underbara orgier, stadsmurar störtas omkull, lik staplas upp till
manshöjd, stridselefanter vada bland sprängda kohorter, rådsherrar
naglas på kors, Molok glöder, Tanits måne åkallas och Salammbö
dansar omslingrad av sin svarta pytonorm, — allt är endast som om
groteska figurer från någon bemålad tempelvägg blivit levande
och stigit ner för att utföra någon vild och pompös ritual, mycket
skön och förskräcklig men vars innebörd vi inte längre kunna fatta.
Tvärs genom alltsamman vältrar den tunga legohären, rasande och
otymplig som någon urtida jättereptil, lämnande allt öde där den
dragit fram och slående sina ringlar runt själva Karthagos murar,
— till dess Hamilkar som en annan drakdödare gör slut på dess
sega liv genom att hugga sönder den lem för lem och lämna den
till föda åt gamarna.
Man har anmärkt mot Flaubert, att han alltför utförligt dröjer
vid det bloddrypande och makabra, och att en värld med
grymheten upphöjd till så gott som allenahärskande princip knappast är
tänkbar som historisk verklighet; men man behöver endast
bläddra i Makkabéerböckerna eller ta del av några av de assyriska
konungarnas segerbulletiner, eller ännu bättre studera det judiska
kriget hos Flavius Josephus, för att inse att Flauberts överdrifter
inte behöva vara så värst stora. Likväl kan man knappt neka till att
hans bataljstycken lida av en viss monotoni, trots många glänsande
passager; och det sista avsnittet, med legohärens instängande i
bergpasset och skildringen av hungerdöden dag för dag, måste för
de allra flesta läsare förefalla antingen onödigt vidrigt eller också
ytterst långtråkigt. Flaubert hade under lång tid planer på att
skriva ett verk, som skulle utgöra motsatsen till det formlösa
orientaliska massmördandet i denna bok; det skulle handla om
slaget vid Termopyle, men tyvärr hann han aldrig ta itu med det.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
