Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Salammbô
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+
Ingen av de båda nu utkomna översättningarna ger en
tillfredsställande tolkning av Salammbö. Det innebär inte något grälsjukt
klander att säga så, enär man kan betvivla att någon god
översättning av Flaubert överhuvud taget är möjlig. Det tog honom sex år
att skriva boken, och en i detalj samvetsgrann översättning kan
inte komma till stånd utan att man efter hans föredöme ger sig
ytterst god tid. Men vilken översättare kan anlägga en sådan
synpunkt! Båda dessa översättningar synda genom att hacka
sönder originalets perioder i lätthanterligare småbitar; därigenom
förflyktigas framställningens majestät i hög grad. Att komma med
Flaubert utan att på allvar söka bibehålla något svagt återsken av
hans stil och rytmik är som att spela Hamlet med Hamlets roll
utesluten. Kanske bryter inte den Goldschmidt-Törngrenska
versionen fullt så mycket av mot originalets episka tonfall som
Norlings gör: till gengäld är den senare fullständig, under det att några
uteslutningar, visserligen smärre och föga viktiga, gjorts i den
förra. Det är inte nog med att översätta ett verk som detta
ordagrant i vanlig bemärkelse, det måste också finnas en känsla för
nyanser, annars blir hela den artistiska härligheten endast en
ruinhög, all bokstavlighet till trots. Här är det emellertid ibland si och
så även med ordagrannheten; särskilt umgås Norling ganska fritt
med originalet samt missförstår ibland texten rätt grundligt.
Tyvärr medger inte utrymmet något framdragande av exempel,
vartill annars redan bokens första sidor skulle kunna ge ett gott
material. Jag skall inskränka mig till att anföra en enda flaubertsk
sats, en sats där inte något översättningsfel kan komma ifråga men
där man kan se vad som förloras, när i ett verk som detta
översättaren visserligen får med själva den materiella bokstavligheten
men gör halt vid den. Det är i början på sjunde kapitlet, ett av
bokens praktfullaste ställen. Upproret är i full blomning och allt är
elände och förvirring i Karthago, ingen finns som vet ut eller in.
Tidigt en morgon nalkas från havet en ensam galere;
Månstundernas Förkunnare, ”I’Annonciateur-des-Lunes” uppe på
Eschmontemplets tak, sätter luren för munnen och ropar ut budet över
staden. I skeppets framstam syns Hamilkar i pansar och röd
mantel, med svart skägg och pärlörhängen och korslagda armar. Folket
störtar skrikande ner till hamnen, andfådda hälsningar och verop
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
