Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Conan Doyle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Conan Doyle
Säkert ha få nutida författare, om ens någon enda, nått en
popularitet som kan jämföras med den nu bortgångne Conan Doyles.
Han är välkänd jorden runt, och man kan väl nästan säga, att alla
människor, som överhuvudtaget läsa någonting, ha läst hans
detektivhistorier. Han var en mångsidig författare och har skrivit
böcker av annan art som från litterär synpunkt äro bättre; men det
är uteslutande som detektivförfattare han nått sin enastående
popularitet. Sherlock Holmes är kanske den mest allmänt bekanta
figur, som någonsin skapats av en författare — välkänd även i
sådana kretsar där Hamlet och Don Quijote på sin höjd skymtas
som vaga dimfigurer. Massor av ungdomliga och naiva läsare ha
alltid hårdnackat vägrat att anse Holmes som en fantasifigur:
Conan Doyle var ständigt överlupen av brev från personer, som
ville träda i förbindelse med mästerdetektiven, och när en gång en
fransk skolklass hade en utflykt till London och färdledaren vid
ankomsten frågade flocken, vad den ville se först av allt, blev det
enstämmiga, ivriga svaret: 221 B, Baker Street — Holmes’
välkända gamla adress, där han och Watson hyrde rum hos mrs
Hudson. Utan tvivel är det verkligen någonting att ha skapat en
figur med sådan livskraft, även om litteraturens stränga domare i
finare sammanhang rynka på näsan åt hela genren.
Conan Doyle har, som alla veta, inte uppfunnit
detektivberättelsen; han är endast den förste, som gjort den populär. Edgar
Allan Poe med sin Monsieur Dupin var den store
föregångsmannen — skaparen av den skarpsinnige herrn, som orörlig i sin länstol
löser problem, dem stackars rådvilla polismänniskor komma
springande med till honom, när allt annat mänskligt skarpsinne är
maktlöst. Poes historier stå givetvis högre än Conan Doyles men
ha aldrig blivit populära på samma sätt som dennes; Dupin är inte
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
