Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Släktet Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande mästerverken åstadkommits, men kunna likväl i rätta
händer göras till föremål för underhållande utredningar. Professor
Hirn börjar med en gammal arabisk moralist vid namn Ibn
Tophail, som i en roman lät ett spädbarn hamna på en öde ö och
därstädes växa upp till en självlärd filosof, och kommer efterhand
fram till ett så pass känt verk som Grimmelshausens
Simplicissimus, en bok vari hjälten efter att ha varit med om trettioåriga
krigets buller slutligen spolas i land på en ö i trakten av
Madagaskar och därstädes som eremit nedskriver sina memoarer. Detta är
ingen oäven läsning men roligare är kapitlet om robinsonader ur
verkligheten fram till Alexander Selkirk. Den spanske matrosen
Serrana, som 1524 på en vrakspillra i Caribiska havet drev i land
på en liten sandbank, vilken ännu bär hans namn, förefaller värd
priset bland alla verklighetens Robinsöner. På hans tillflyktsort
fanns varken träd, örter eller sött vatten; med tillhjälp av
sköldpaddor, kräftor och uppsamlat regn lyckades han likväl draga sig
fram i sex år. En kniv hade han med sig; stenar att slå eld mot
lyckades han genom dykningar upphämta från havsbottnen;
fnöske fick han från sin skjorta, bränsle från sköldpaddskalen. Det
värsta var, att hans kläder ruttnade bort och att han därefter
hastigt blev luden på hela kroppen: när han någon gång genom
röksignaler lyckades väcka uppmärksamhet hos något
förbiseglande skepp, vände den därifrån utsända båten hastigt om igen vid
hans åsyn, i det dess besättning tog honom för att vara djävulen i
egen person. Till sist, genom att med rungande röst recitera
trosbekännelsen så fort en båt nalkades, lyckades han övervinna några
tappra räddares teologiska betänkligheter och kom lyckligt åter till
Europa, där han fick en pension av kejsar Karl V; det enda som
därefter vållade honom bekymmer i livet var hans skägg, vilket
blivit till den grad strävt och yvigt under hans övistelse, att han allt
framgent måste fläta och knyta upp det varje kväll, när han gick
till sängs, för att kunna sova ostörd.
Daniel Defoes eget liv, som trots att det utspelades på
landbacken, rymmer åtskilliga ingredienser påminnande om en brokig
skepparhistoria, skildras i ett särskilt kapitel; i ett annat granskas
hans epokgörande roman — vilken endast var en bland åtskilliga
dylika av annan art i hans egendomliga alstring. Därpå fördjupar
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
