Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Släktet Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom änkan då brevledes från eden. En invecklad
förmälningsceremoni genomgås, varpå paret beslutar tillbringa de tre första
nätterna med bön och valda stycken ur Tobie bok. Småningom
uppspirar därpå ett hedervärt idealsamhälle omkring dem,
underlättat av att spridda personer i äktenskapsåldern, lämpade för
nästa generation, då och då driva i land.
Beträffande den absoluta odygdens öar synas vissa franska
utopister tidigt ha försökt sig på mer eller mindre abstrakta skisser;
fast mark under fötterna fick man först 1767, när den engelske
kaptenen Wallis, den förste som lagt till vid Tahiti, vände hem till
Europa med den enkla historien om sina järnspikar. I Tusen och
en natt finns en berättelse om magnetberget, mot vilket varje
skepp drages till dess slutligen alla spikar fara ut och skeppet
förgås; något liknande hade kapten Wallis fått pröva på. Sedan
tahitierna hunnit vänja sig vid hans skepp, ledde de nämligen sina
systrar och döttrar ner till stranden för att mot deras gunst
tillhandla sig spik av besättningen. Sedan all lös spik ombord inom
kort dragits i land, kom turen till de spikar som höllo skeppet
samman; hals över huvud måste den olycklige kaptenen avbryta
en påbörjad amour med öns drottning och styra ut till havs för att
rädda sitt skepp från att falla samman i en hög lösa plankor.
Inseende att verkligheten stundom är underbarare än dikten, gav
man efter kapten Wallis’ rapport i stor utsträckning de
konstruerade robinsonaderna på båten för att i stället med Diderot i
spetsen skriva böcker och lyriska betraktelser över denna
sällsamma ö, en verksamhet varmed man alltsedan dess flitigt
fortsatt; sista kapitlet i professor Hirns vittfamnande verk handlar om
Tahiti-litteraturen fram till nyaste tid.
I de verkliga robinsonader, där det rör sig om en enstaka person,
utgöres förmodligen det starkaste psykologiska elementet av den
alltuppslukande skräck och det allmänna själsliga elände, som
måste gripa den enkle sjöfararen vid att plöstligt finna sig helt och
hållet ensam mitt i en tom oändlighet. Detta kommer starkt fram
hos Alexander Selkirk på Juan Fernandez — den person i vilken
man sedan gammalt sett Robinson Crusoes närmaste modell —
trots att denne åtminstone till hälften frivilligt gav sig i land där
och var försedd med en jämförelsevis komfortabel utrustning.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
