Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Amerika som komedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmåga är stor, men deras karikatyrer bli inga rent konstnärliga
produkter på grund av allt grums som kommer med i bilden
genom författarnas missuppfattning av sig själva såsom överlägsna
satiriker med folkuppfostrande betydelse. Med alla sina roligheter
stå de från början fientliga gentemot den verklighet de karikera;
en underström av indignation — i deras fall skäligen opåkallad —
gör sig alltid märkbar; konstnärens, framför allt humoristens,
molnfria kärlek till sitt eventuella galleri av skälmar och idioter är
dem fullständigt förmenad.
I ”Juan in America” stöter man däremot på ett verk där
komedin är ren och ogrumlad,; det är ett verk som i sitt slag är utan vank
och som bland annat på grund av sin stil — sober och välhållen
bland alla handlingens befängda uppträden — skänker läsaren en
njutning som alls inte hör till de alldagliga. Enligt upplysningar på
bokens omslag är författaren skotte och har tidigare skrivit två
prosaböcker och en diktsamling. Om dessa äro i rang med hans nu
utkomna bok, kan han redan anses ha lämnat bakom sig det s.k.
löftesrika stadiet; om icke, är denna sista säkerligen ensam
tillräcklig att göra hans namn känt. Med det goda författarsamvetets
visshet om att inte trötta, fyller han utan synbar möda 450
tättryckta sidor och tar som material hela det traditionella
amerikanska stoffet — spritsmugglare, senatorer, gunmen,
standardiserade unga skönheter, journalister, kvacksalvare och
Hollywoodsocietet; men under det allt detta vanligen serveras oss antingen
med billiga gapskratt eller med lika billig förtrytelse, lyckas han
förvandla alltsammans till ett slags sagospel, en romantisk
overklighet, som han lekfullt och med fin ironi bygger upp uteslutande
för sitt artistiska nöjes skull. All dussinsatirikerns primära
vresighet har här omsmälts och förädlats; och trots en säkerligen ej
ringa porträttlikhet med den råa verklighetens förebild, är den
värld man här blir bekant med så konstnärligt rundad och
färdiggjord, att man promenerar fram genom den som genom någon
sång av Ariosto — eller kanske hellre som genom Byrons ”Don
Juan”, den jämförelse som enligt författarens egen intention bör
ligga närmast till hands.
Det är inte författaren själv som reser i Amerika, inte heller
någon tunn genomskinlig skugga som han lättvindigt stuckit mel-
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
