Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Amerika som komedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
den tacksamme läsaren ett intelligensaristokratiskt skimmer som i
sin nyhet kanske kan te sig en smula förbryllande men dock högst
behagligt. Vederbörande kvickhuvud, som man njuter av,
behöver inte ens vara särskilt välkultiverat, dess andliga överlägsenhet
över den miljö det skämtar med behöver inte vara särskilt
märkbar: sådant spelar ingen större roll för den belåtna läsekrets som en
gång kommit i gång med att skratta.
Därför hylla vi med en viss hänförelse sådana habila lustigkurrar
som Mencken och Sinclair Lewis; vi äro tacksamma för att de roa
oss och hjälpa oss att se på Amerika från ovan, och till en tid
bekymra vi oss inte stort om frågan huruvida den underhållning
de bjuda på verkligen är av förstklassig art eller ej. Men efterhand
skall hos mången läsare det till en början så förtrollande studiet av
sådana författares produktioner förbytas i en stämning av trötthet
och besvikelse. De äro komiska, men deras komik är inte av hög
klass; de äro lustigkurrar, men de vilja också på ett för dem själva
oklart sätt bli tagna på allvar, och till all olycka ha de ingenting att
komma med som är värt att taga på allvar. De gyckla med platthet
och vulgaritet på ett platt och vulgärt sätt. De håna sin
amerikanska samtids idétomhet och ha själva inga idéer. De ha tillräcklig
skarpblick för att se de grövre nyanserna av sin omgivnings barbari
men inte tillräcklig för att upptäcka sitt eget. De önska vara en
sorts kulturapostlar i sitt vilda land och ha för ändamålet utrustat
sig med allt utom kultur. Sin propaganda mot bluff och humbug
driver en man som Mencken ej ogärna med bluffens och
humbugens medel; han beskärmar sig över den mängd europeiska
modernister som hans andefattiga landsmän inte känna till och räknar
därvid upp långa ramsor av namn, om vilka han själv synbarligen
är lika allsidigt okunnig — som när han någonstans i ett sådant
sammanhang kommer med Snoilsky, vilken för honom närmast
tycks vara en tjecko-slovakisk romanförfattare. Allt detta är
naturligtvis fortfarande komik, men inte av den rena art som man i
längden kan njuta med tillfredsställelse.
Sådana författare lämna alltså något övrigt att önska. De kunde
ha varit kulturförbättrare; de kunde ha varit rena humorister; som
det är, önska de vara bådadera, vilket överstiger deras förmåga,
och ha därigenom satt sig mellan tvenne stolar. Deras karikerande
834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
