Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hannibals besegrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hannibals besegrare
Hannibal och Scipio, det antika ”världskrigets” båda
alltöverskyggande personligheter, möttes tvenne gånger: först vid en
förhandling dem emellan om ett stillestånd, därpå inom kort vid den
slutliga uppgörelsen på Zamas slagfält. Därefter skildes deras
banor för alltid för att nitton år senare samtidigt nå sitt slut:
Hannibals i Libyssa, borta i ett obskyrt hörn av Mindre Asien, där
romersk långsinthet slutligen lyckades driva det puniska lejonet i
döden; Scipios i Liternum, en liten campanisk stad, där han
slutade i en sorts frivillig landsflykt, mätt på ära och mätt även på
otacksamhet från den stad och det folk vars existens han räddat
och vars ställning som världsmakt han skapat. Men de antika
historieskrivarna nöjde sig inte med dessa två sammanträffanden;
enligt dem råkades de båda utomordentliga männen en tredje
gång, i Efesus, ett tiotal år efter det stora krigets slut, Scipio som
romersk ambassadör, Hannibal som gäst hos Antiochus den store.
Därvid talade de tillsammans om höga ting och kommo även in
på kapitlet om krigskonst och fältherrestorhet; Scipio frågade vem
Hannibal satte främst bland stora härförare. ”Som den främste”,
svarade Hannibal, ”räknar jag Alexander, makedoniernas konung,
emedan han med ringa styrka slog oräkneliga härar samt vann
riken och länder så fjärran belägna, att det blotta gästandet av dem
som resenär skulle varit en stor bedrift för andra.” ”Och vem”,
fortsatte Scipio, ”kommer näst efter honom?” ”Därefter sätter jag
Pyrrhus, konungen av Epirus; ty han var den förste som förstod
lägerbefästning, och ingen har varit så förfaren som han i att
bedöma terräng och utsätta poster; dessutom besatt han ett sådant
välde över människors hjärtan, att Italiens stammar hellre önskade
honom till sin herre än det romerska folket.” ”Vem kommer på
tredje platsen?” frågade Scipio vidare. ”Säkerligen jag själv”, sva-
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
