Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En korstågshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bj
sina järntröjor stekt av en dittills okänd rötmånadshetta — kan ha
känt det naturligt nog, även bortsett från alla religiösa eggelser, att
lägga staden tom för att därefter få ordentligt förfriska sig och vila
ut; och hos män som de som fördes av Robert av Normandie
(vilka löpte till storms under det från vikingafäder ärvda
stridsropet Tyr hjälpe!) var utan tvivel sinnet för kristendomens mildare
sidor ännu ytterst bristfälligt. Över huvud visade sig under
korstågens tidigare skeden vildheten och blodtörsten hos de kristna
avgjort större än hos muhammedanerna, vilka vid denna tid voro
en högre kulturs företrädare och stundom gåvo prov på en hos
motståndarna tämligen okänd humanitet.
Sedan Gottfrid såsom lämplig kompromissfigur valts till den
heliga gravens beskyddare under påvlig överhöghet, för att
därefter avlida innan den sannolika bristen på nödiga kvaliteter hunnit
bli märkbar, kunde han i upphöjd gestalt gå till eftervärlden såsom
Kristi riddare framför alla andra. Två andra anförare återvände
snart efter Jerusalems erövring till hemlandet: Robert av
Normandie och Robert av Flandern; och med dem massan av korsfararna,
vilka nu ansågo sitt fromma verk fullbordat. De anförare, som
därefter stannade kvar och med en handfull män vidmakthöllo det
vunna, äro de egentliga korstågshjältarna: Bohemund, furste av
Antiokia; Balduin av Boulogne, greve av Edessa och efter
Gottfrids död konung av Jerusalem; Tancred, Bohemunds systerson,
prins av Galileen; samt den olycksalige Raymond av Toulouse,
som varit korstågets mäktigaste man och nu såg sina kvarvarande
trätobröder ståtligt placerade, under det han själv, ständigt
gapande efter alltför mycket, syntes skola bli helt lottlös. Under
tragikomiska förvecklingar hakade sig denne besvikne och
förvirrade man envist fast vid allsköns orientaliska drömmar, tumlade
landlös omkring i olika väderstreck, satte sig i spetsen för nya
korstågshärar (som med korta mellanrum döko upp vid Bosporen
och mangrant gingo till spillo i Mindre Asien), alltmera i fara att
sjunka ned till en hopplöst löjlig figur, rasande mot alla och
utskrattad av alla, och alltför stolt för att kunna tänka på att
återvända till sitt rika Provence, där han kunde förmodas bli
mottagen med blandad sång av vanvördiga trubadurer. Under allt
detta hade han sådant besvär med att skaffa sina soldater nödigt
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
