Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Muhammed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Muhammed
Det är en liten utmärkt bok professor Andre åstadkommit om
Muhammed. Den är ytterst förtroendeingivande i sin lärdom och
på samma gång alltigenom populärt hållen; den är rik på
detaljsynpunkter som för lekmannen te sig både nya och övertygande;
och i fråga om stil och framställningskonst står den på ett bra
mycket högre plan än man i genomsnitt är van vid i fråga om
produktioner härrörande från stränga fackvetenskapers målsmän.
Ännu en, därmed sammanhängande, mycket sympatisk sida finns
hos denna bok: läsaren märker med glädje att den är skriven av en
vetenskapsman som lägger i dagen fullt märkbara mänskliga
känslor för det ämne han skriver om. Föremålet för hans biografi
framstår under hans hand inte som ett likgiltigt objekt,
uteslutande dugligt till att öva det vetenskapliga skarpsinnet på, inte som
ett litet torrt träskelett, kring vilket man välbehagligt spinner
allsköns kritiska och metodiska utredningar, utan som en
bibehållen människa, värd ett rättframt intresse såsom sådan. Boken har
därför blivit lättläst och i hög grad intressant; man skulle till och
med kunna säga rolig, därest inte ett dylikt adjektiv vore en smula
olämpligt i sammanhang med så höga materier som dessa.
En enda liten anmärkning skulle kunna göras:
korrekturläsningen har inte alltid varit den allra bästa, och på ett ställe har ett
elakartat skrivfel, som fördunklar meningen i ett intressant
avsnitt, kommit att stå kvar. Det är på tal om Muhammeds försök —
en gång under sin profetiska banas tidiga skede — att försona sig
med stamfränderna i Mecka genom att göra vissa eftergifter
rörande de tre gamla folkliga gudinnor som man där envist höll fast vid.
Det heter i boken (sid. 30):
”En dag satt han tillsammans med dem (meckanarna) vid
Kaaba och läste för dem sura 53: ’Vid stjärnan, då den går ned!
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
