Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Muhammed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Då han kom till orden: ”Vad tron I då om Allat och Al-Uzza och
Manat den tredje och sista?’ vars fortsättning nu lyder: ’Skulle
sönerna tillhöra honom och döttrarna eder? Det vore sannerligen
en orättvis fördelning’, lade Satan i hans mun två verser: ’Dessa
äro de höga svanorna, på deras förbön må man sannerligen
hoppas. Muhammed läste så hela suran, och vid dess slut föll han ned
och bad, och hela Kureisch föll ned jämte honom.”
Jag har ingen Koran till hands, men det här anförda andra
citatet blir meningslöst som det står och är säkerligen fel. I denna
uppfattning styrkes jag av Buhls Muhammedbiografi, där samma
episod berättas, samt också av professor Andres egen
framställning ett par sidor längre fram; allt visar att stället måste [lyda:]
”Skulle döttrarna tillhöra honom och sönerna eder!” Det är Allah
som åsyftas med ”honom”; meckanarna anse sina tre gudinnor
vara Allahs döttrar; och den anförda texten, som alltså senare
sattes in i stället för de båda av Satan ingivna verserna, framhäver
den logiska orimligheten i att Allah, om man nu tvunget vill tänka
sig honom utrustad med barn, skulle ha fått nöja sig med ett så
medelmåttigt resultat som döttrar, då ju bland alla araber söner
skattades som den avgjort bättre delen, och då vanliga enkla
meckanare hade fullgod maskulin avkomma att skryta med.
Men bortsett från en sådan enstaka småsak finns för en lekman
ingenting att anmärka på i hela denna teckning av Allahs profet,
där man klart och elegant orienteras rörande hans romantiska liv,
hans enkelt sköna lära och hans — får man väl säga — övervägande
sympatiska personlighet.
Bland stora religionsstiftare står Muhammed på mer än ett sätt i
en särklass. När man först är i färd med att förvärva sig en smula
kunskap om olika religioner, faller det sig säkerligen för de flesta
naturligt att till en början se ned på honom och hans lära med en
god del förakt. Han själv ter sig som personlighet måttligt
upplyftande, hans förkunnelse förefaller torftig nog med sin frihet från
allt etiskt och metafysiskt djupsinne och med sin rikedom på
lånade, mer eller mindre starkt förvridna kristna element. Såväl
den främre Orientens gamla religioner med sin groteska fantastik
som Indiens med sina spekulativa avgrunder framstå då såsom
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
