Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Äreräddning för Campeadoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äreräddning för Campeadoren
Han hette till en början endast Rodrigo Diaz, vilket i hans trakter
var ett allt utom ovanligt namn i det elfte århundrade som såg
honom födas. Emedan han var av gammal hedervärd adel —
västgotiskt blod i sådan utspädning som långa sekler och oroliga
förhållanden måst medföra även i de bästa familjer — kallades han
som vuxen ung riddare Rodrigo Diaz de Vivar, efter sin lilla magra
födelseby långt uppe i norr i Gamla Kastilien. Senare, när hans
svärd och hans bedrifter blivit bekanta runt alla spanska halvöns
konungariken, kristna och moriska, och efter det poeter och
kringvandrande sångare på allvar börjat taga honom om hand,
benämndes han ofta, med ett lånat arabiskt ord, endast Cid eller Mio Cid,
vilket betyder min herre: inte riktigt så som när vi i en
järnvägskupé säga ”min herre” till en obekant person, utan med en nyans i
betydelsen som vi i vårt språk inte längre ha kvar i bruk, en åldrig
feodal nyans som i ett bleknat återsken finns kvar till exempel i
det engelska My Lord. Stundom ärades han då dessutom med
namnet Campeador — på medeltidskrönikörernas språk
Campidoctor —, det är Segerherren eller Slagfältens Mästare; och med
sitt sålunda färdiga namn gick han till eftervärlden som de gamla
kastilianska balladförfattarnas älskling och sitt efter hand mäktigt
vordna folks utkorade hjälte framför alla andra.
Därpå gingo seklerna; morerna drevos till sist ut, och världen
blev i viss mån en annan; och Mio Cid blev en legend och blev
också en annan. Fransmän spelade honom småningom på teatern
som hövisk kavaljer, och spanska målare avbildade honom i bästa
femtonhundratalsplåtharnesk och med välvårdat skägg å la mode,
upphöjd, romantisk och tidlös. Och därpå kom slutligen
upplysningen och de moderna lärda i Europas olika länder med sin nya
kritiska vetenskap, och onda dagar bröto in för den stackars Cid. I
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
