Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Muhammed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
förefalla i regel vara välvilligt stämda; med sin hemmastaddhet i
allsköns egenartade psykiska fenomen, som utmärka religiösa
begåvningar, ta de hans uppenbarelser för goda, såsom ting vilka för
honom själv otvivelaktigt haft full realitet. Professor Andre fäller
till och med ett gott ord för uppenbarelserna från hans senare,
medinensiska period och anser att även de mycket väl kunna vara
tillkomna i god tro, detta trots deras stora skiljaktighet från de
tidigare i stil och innehåll och trots profetens fallenhet för att
under denna senare tid låta dem komma som en lämplig hjälp vid
hans ofta skäligen farsartade privataffärer, särskilt i sammanhang
med hans många giftermålshistorier. Men även om man med
primitiv skepticism anser att litet inslag av rent teknisk rutin är allt
utom uteslutet under detta senare skede, sedan inspirationens eld
börjat mattas, behöver detta inte mycket beröra
totaluppskattningen av Muhammed och hans verk. Hans vedermödas tid var
lång, och under den tiden var han äkta; och de eventuella små
regissörstyckena på hans ålderdom, sedan det egentliga budskapet
var framfört, kan man av gott hjärta unna honom; de präglas av en
så vinnande naivitet att det är svårt att för deras skull tycka sämre
om honom.
De avskedsord, som han döende riktade till sin församling, äro
vackra; och i dem avgör han sitt eget äkthetsproblem på ett
åtminstone från muhammedansk synpunkt oangripligt sätt: ”O
människor! Elden är tänd, och det kommer en förvirring som den
mörkaste natt. Men mig kunnen I intet förebrå; ty jag har endast
tillåtit er vad Koranen tillåter och endast förbjudit er vad den
förbjuder.”
(1930)
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
