Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Tudors England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och uppfinningsrikt släkte, som i det längsta tappert spjärnade
emot kausallagars och höga myndigheters samfällda betonande av
deras överflödighet på jorden. De generade sig inte för att år 1581
närgånget antasta och med olämpliga skrik allvarligt störa själva
drottning Elizabeth, när hon begivit sig till Islington för att andas
frisk luft, ett uppträde om vilket hon strax i vredesmod
underrättade Londons borgmästare, med anhållan att ofördröjligen få
distriktet effektivt rensat. Själva tiggandets konst drevs under den
hårda konkurrensen till en orientalisk fulländning. En god sak var
att kunna vädja till folks hjälpsamhet i egenskap av gammal
avskedad och med fruktansvärda blessyrer utrustad soldat; blessyrerna
kunde man själv tillverka, om så behövdes, och för att bibehålla
dem så talande som möjligt ”bruka dessa kunniga tiggare” —
enligt ett samtida aktstycke — ”ingnida dem med en blandning av
osläckt kalk, såpa och rost, varigenom själva såret hålles rött och
ser färskt ut, under det kanterna bli vita som på ett gammalt sår”.
Förbrytarskrået nådde under en sådan tid en kraftig blomstring,
alldeles särskilt i fråga om Londons ficktjuvar; och vissa fenomen
finnas anförda, som man skulle tro förbehållna senare historiska
skeden med mera genomförd organisation och specialisering.
”Under våra arbeten”, skriver år 1585 Londons recorder, Mr
Fleetwood, till ministern lord Burghley, efter en längre
ansträngande domstolssittning, varvid ett antal tjuvar av olika slag
rannsakats och hängts, ”lärde vi bland annat att en viss Wotton, född
gentleman och fordom köpman av gott rykte, numera ägare till en
ölkrog nära Billingsgate, börjat ett nytt yrke genom att inbjuda alla
stadens ficktjuvar till sin krog. Där har satts upp en skola för unga
pojkars undervisning i konsten att skära av börsar och annat
sådant. Två ting hängas upp, det ena föreställande en ficka, det
andra en börs. I fickan finnas vissa slantar, och den är behängd
med bjällror, och strax ovanför den är en annan liten bjällra. Den
som kan taga en slant ur fickan, utan att någon bjällra klingar, är
en fullärd ficktjuv; och den som kan vittja börsen på samma sätt är
en fullärd börsklippare.”
Något muntert totalintryck gör inte Tudortiden i en bok som
denna, även om själva framställningen är än så glänsande och än så
fylld av kuriösa samtidsdokument. Tvärtom får man ett starkt
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
