Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Tudors England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryck av urledvridenhet, elände, brutalitet och snikenhet,
liksom om Tudorernas genomgående abnorma lynnesriktning satt
sin prägel på hela deras tid; och den elizabethanska glans, som
låder vid tidens litteraturhistoria och delvis också dess politik,
lyser i kulturhistorien med sin så gott som fullständiga frånvaro, så
länge man håller sig inom landets gränser (tidens ännu långt
ohyggligare sociala förhållanden på Irland, präglade av en
erövrarbrutalitet av sällsynt renodling, beröras inte i denna bok). Men på
haven ter sig situationen ljusare; detta är den period då
världshaven efter hand börja räknas som engelskt område. Man startade
perioden ogynnsamt nog, med Hansan stark i London efter
inbördeskrigen; men av de snart uppblomstrande inhemska
köpmansgillena — the Merchant Adventurers, som deras lämpligt valda
officiella benämning var — vingklipptes den mäktiga utländska
organisationen alltmera; 1578 tog Elizabeth ullhandeln ifrån den,
och tjugu år senare drev hon Hansan helt ur landet och stängde
dess gamla kvarter i London. Under tiden hade alla möjliga
merkantilt lovande vrår i Europa, Asien och delvis också Amerika
hunnit fyllas med engelska handelsskepp av mest beslutsamma
slag, där gränsen mellan sjöröveri och affärer ofta var så hårfin som
möjligt. Stora affärer sattes i gång med Ryssland, Persien och
Turkiet; expeditioner letade efter en kortare väg till Kina norr om
Amerika och norr om Asien, i strängt praktiskt syfte men utan
framgång; och från ett eller annat håll kom alltsomoftast något
skepp åter till sin utgångshamn med ”två säckar med mynt” och
åtskilligt annat smått och gott, som stimulerade till allt större och
allmännare företagsamhet. Det var en stor triumf när på 80-talet
den förste engelske ambassadören installerades i Konstantinopel,
efter att han till sultanen avlämnat sina brev samt presenter,
bestående av bland annat ”pärlor, knähundar och tio par skor”,
och därefter lyckades undgå att åter bli bortkörd, trots att
venetianska regeringen gav sin ambassadör på samma ort fullmakt att
använda mutor upp till 15000 sekiner till den tråkige
konkurrentens undanskaffande.
Minst lysande bland alla försöken tedde sig till en början ett
med möda vidmakthållet litet företag på Amerikas kust, vilket
man hann döpa till Virginia innan Elizabeth gick bort och där
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
