Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kardinalens misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vv
portera systerdöttrar till det behagliga land han upptäckt.
Systerdöttrarna kommo, i hela små svärmar, mestadels döttrar
till en romersk bakgatuastrolog vid namn Mancini. Säga vad man
ville om denne astrologiske anförvant till den redan i egen person
tillräckligt obskyre kardinalen: sina flickor hade han lyckats bra
med, det kunde till och med den franska aristokratien inte neka
att erkänna: ett klarögt, raknäst, välskapt och munvigt följe, ungt
och sprittande — Laura, Olympia, Maria, Hortense och allt vad de
hette — mycket nätta utan tvekan, hela bunten. Flickorna sattes
på tillväxt, dresserades vederbörligen i hovseder och allsköns
förfining, erhöllo nödiga portioner världsvisdom, nipper, klänningar
och kanske till och med någon sorts religion av morbror
kardinalen, stor specialist på alla dessa områden, lärde sig saker och ting
med rappa små förstånd och visade sig snart lika litet som han
själv vara sinnade att låta sig tappas bakom en vagn i detta
löftesrika land, som tydligen var danat för deras triumffärd. Kardinalen
vallade sin flock i blid lycka. Ett och annat äktenskap skulle med
tiden kunna arrangeras med sådant material som detta; hederliga
hemgifter kunde man låta det franska finansväsendet utanordna;
en stackars omtumlad kardinal skulle därefter inte behöva känna
sig slungad vind för våg vid uppror och stormar utan i stället tryggt
fastgjord med kanske ända till fem eller sex goda ankaren vid
denna bullersamma franska aristokrati, varefter hans lilla båt inte
så lätt skulle låta sig tippas överända. Det hela skulle i hög grad
främja hans eget lugn och samtidigt också statens; två ting som i
grunden voro identiska. I väntan på de lämpliga äktenskapen var
det emellertid av vikt att hålla flickorna borta från tvivelaktigt
sällskap, och tillsvidare kunde man ju låta dem leka med den unge
kungen, under det kardinal och änkedrottning nickade och sågo
på.
Den unge kungen lekte och tyckte mycket bra om dem. En och
annan av dem försvann kanske plötsligt, bortgift med någon
lämplig hertig, men tillräckligt många funnos kvar, och särskilt fäste sig
kungen vid två av dem, Olympia och Maria. När hertigar på
friarstråt började infinna sig hos Olympia, avvisade hon dem till
en början en smula högdraget, meddelande att hon var upptagen
på annat håll; kungen, svärmisk femtonåring nu, tänkte kanske
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
