Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kardinalens misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
hertig av Sermoneta, konnetabel av Neapel, för att i äktenskapet
med honom göra sig förtjänt av Saint-Simons benämning ”la
meilleure et la plus folle des Mazarines” och småningom finurligt
undgå ett berömt, av hennes med tiden något otålige gemål
föranstaltat förgiftningsförsök; och Olympia, som fortfarande kände sig
en smula underskattad och missförstådd, lät sig med illa dolt
förakt sammanvigas med Eugene-Maurice av Savojen-Carignan,
greve av Soissons, prins av blodet.
Därpå dog Mazarin och gick bort till de stora diplomaternas
Elysium, för att där som jämlike kåsera med sin mästare Niccolo
Machiavelli om den höga politikens rätta bedrivande med hjälp av
systerdöttrar och annat. Han kunde lämna sitt verk med gott
samvete, ty han älskade uppriktigt Frankrike, han hade strävat för
dess bästa lika mycket som för sitt eget och hade vid sitt frånfälle
hunnit klokt ordna allt för landet och för dess konung. Men i själva
verket var det fruktansvärda saker han ställt till, hemska minor
som han i all välmening laddat; det skulle visa sig att han med det
spanska äktenskapet lyckats lura sig själv mera effektivt och i långt
större skala än han någonsin lurat någon annan. Det hade varit
bättre om kungen fått lov att i lugn och ro gifta sig med en av de
sköna systerdöttrarna. Det spanska tronföljdskriget, det första
egentliga världskriget i modern tid, hade då kanske aldrig blivit av,
vilket skulle varit till Frankrikes stora gagn; och i varje fall skulle
knappast, om Olympia varit kungens svägerska, en ung son till
henne i lämplig tid rymt från en kallsinnig kung Sol för att söka sin
lycka hos österrikarna — en episod som tog sig skäligen harmlös ut
när den ägde rum men som småningom kom att framstå som ett
ödets ofantliga hånskratt åt Mazarin och all hans slughet.
Kungen tyckte fortfarande mycket bra om Olympia; när han
blivit sin egen, gjorde han henne till hovmästarinna, umgicks
gärna med henne och visade henne allt slags kunglig välvilja.
Olympia födde söner, fem stycken, vilkas rätta
släktskapsförhållande till hennes gemål förblivit i hög grad oklart, inte enbart —
och kanske inte främst — på grund av kung Ludvig. Olympia, som
var livlig, begåvad och härsklysten, tyckte tillräckligt mycket om
att sola sig i kunglig gunst för att se sig nödsakad att anlita La
Voisin, hovkretsarnas ordinarie giftblanderska efter markisinnan
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
