Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Skottet vid Fredrikshall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
)
den punkten. Den skarpa analys av de primära vittnesbörden och
allsköns andra indicier, som Lauritz Weibull publicerade i
”Scandia” 1929, har väl aldrig för en lidelsefri läsare visat sig lätt att
bortse ifrån. (Lidelsefri eller ej: jag för min enkla del har trott på
mordteorin efter den artikeln.) Professor Weibull, som inte är
någon vän av obevisbara påståenden, yttrade sig inte om
mördarens identitet; men som suspekt figur framstod — jämte
naturligtvis hessaren — generaladjutanten Sicre, en man som nästan från
början haft mer eller mindre vaga misstankar riktade mot sig och
som föga hjälpts av att han på sin tid energiskt tvättades ren av
Voltaire. En spridd folktradition, i urval anförd i det föreliggande
verket, har Sicre (i form av ”Sickert” och liknande) som
mördaren, och detta är inte märkvärdigt. Det var Sicre som sändes
åstad till Stockholm med dödsbudet och den genomskjutna
hatten och som några år senare mycket förekom på folks läppar runt
hela landet i samband med någon sorts bekännelse som han i
feberyrsel skulle ha utskrikit i Stockholm.
Men flera än Sicre synas ha givit luft åt dåligt samvete i denna
sak, och det kan vara att han inte varit den mest handgripligt
inblandade. I Carl-Fredrik Palmstiernas utomordentligt grundliga
avsnitt om ”Mordryktena” blir en annan än Sicre centralfiguren,
nämligen general Carl Cronstedt, de geschwinda skottens
uppfinnare, ryktbar artillerist vid Hälsingborg och Gadebusch, grumlig
figur vid Fredrikshall, död 1750 såsom den siste i livet av Karl
XII:s generalspersoner. Det påvisas här att inte mindre än tre olika
traditionsräckor existera rörande den bekännelse denne man skall
ha gjort på sin dödsbädd: en från biktfadern, kyrkoherde
Tollstadius, en annan från en baron Lagerberg, tillkallad som vittne, och
en tredje (ytterst märklig på grund av släktskapen) i form av en
skriftlig förklaring från tre syskon Cederström på 1860-talet,
vilkas farmoder var brorsdotter till denne Cronstedt. Dessa olika
traditioner stämma inte överens i detalj, men det kan knappt
väntas vid tradering som sträcker sig över tre generationer.
Huvudfaktum går ut på att Cronstedt skulle ha laddat mordvapnet
och drabantkorpralen Stiernroos utfört dådet. Förutsätter man
hela mordhistorien såsom grundlös, då blir det ytterst svårt att
förklara hur tre av varandra oberoende traditionskedjor kunna
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
