Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Napoleon den onde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Napoleon den onde
Mr Conal O’Riordan tycker inte om Napoleon, det är en av de
odisputabla sanningar man kan inhämta ur hans föreliggande bok.
Tvärtom hatar han honom med våldsam furia — med ett hat som
betydligt överstiger vanliga människors resurser i den vägen, vare
sig objektet är Napoleon eller något annat. Man kunde gå längre
och säga att hans känslor för den illustre korsikanen äro av ungefär
samma art och värmegrad som på sin tid Victor Hugos och
Swinburnes för den mindre illustre kejserlige brorsonen. Femtio
år, få vi veta, ha förflutit sedan Mr O’Riordan först stiftade
bekantskap med Napoleon; tidigare resultat av denna bekantskap
föreligga bland annat i form av ett drama, ”Napoleon’s
Josephine”, och en roman, ”The soldier of Waterloo”, den
sistnämnda enligt en förlagsnotis en av ”the books of the year” för år
1928; och numera, meddelas oss ytterligare, är det hus Mr
O’Riordan bebor ”fullpackat med alla slags böcker och andra
informationer angående honom, ända ned till detaljer rörande
storleken av hans hattar och tillståndet av de rester av desamma
som finnas kvar”. Vare sig den nu föreliggande boken är att fatta
som en sorts guldbröllopsoration eller som tecknet på en efter ett
halvsekels lidande äntligen uppnådd skilsmässa, måste Mr
O’Riordan för läsaren framstå såsom en i sanning beklagansvärd man,
sedan han under så lång tid måst uthärda i så outhärdligt sällskap.
Anledningen till detta sällsamma självplågeri är författarens
åstundan att befria mänskligheten från den korsikanska mara, vampyr
och ärkehumbug som så länge toppridit och förvillat densamma,
dess historieskrivare till skam, dess kanaljer, politiska och andra,
till mönster och uppmuntran och världen i gemen till oberäknelig
skada.
Denna stora definitiva uppgörelse, med dess äntliga utbrott av
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
