Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Dödskamp i högkvarteret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödskamp i högkvarteret
Till de flitiga utredningsorganen måste utan tvivel den stora
kommission räknas, som 1919 tillsattes av tyska riksdagen för att
undersöka ansvaret för kriget och krigföringen. Utrustad med stor
makt och befogenhet i fråga om tillgång till källor, inkallandet av
vittnen, anställandet av förhör osv, delade den sig på fyra
underavdelningar, varav den fjärde, som hade att undersöka orsakerna till
sammanbrottet 1918, visserligen ännu efter tretton års
verksamhet inte helt nått slutet på sitt arbete men dock medhunnit att
offentliggöra ”fjorton stora protokoll på tillsammans mer än 7000
tättryckta sidor”. Det väsentliga, till och med rörande en så stor
sak som världskrigets förlust, kan förmodas böra få rum i en sådan
publikation.
Med stöd framför allt av dessa aktstycken men också av en
mängd annan litteratur med gott källvärde har dr Anton Mohr
åstadkommit en skildring av det drama, som under krigets tre sista
månader utspelades i tyska högkvarteret i Spa. Framställningen
gör ett intryck av sträng objektivitet, såväl i tonfall och
kommentarer som i fråga om den urvalsprincip, vilken följts vid
primärmaterialets bearbetning till en volym på 250 sidor. Dr Mohr är
återhållsam med egna omdömen och värderingar; han låter i
största utsträckning händelserna tala för sig själva och de agerande
personernas karaktäristik framgå direkt ur dem. Resultatet har
blivit en sober, lågmäld, av förloppets egen dramatik buren
skildring, över vilken läsaren inte riskerar att falla i sömn.
De agerande huvudpersonerna äro kejsaren, Hindenburg,
Ludendorff, rikskanslern Hertling, efter honom prins Max,
utrikesministern v. Hintze samt under de sista krampryckningarna
general Gröner, Ludendorffs efterträdare. Dessa män äro Tysklands
styresmän, bärarna av statens vilja och förnuft: bland sjuttio mil-
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
