Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En seglivad general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V
officerarna bättre, av typen Marbot, Coignet, Brack, d’Espinchal
och andra: de flydde aldrig överväldigade av blygsamhet från sina
hjältebedrifter och utmärkelser, lika litet som från välbehagligt
mustaschstrykande omnämnanden av sina kärleksäventyr. Men sir
Adrian, ehuru av gallisk ras, tycks i viss mån ha blivit mera engelsk
än engelsmännen; — varvid det visserligen må vara sant att de
bästa napoleonska officersmemoarerna i allmänhet voro avsedda
att först utkomma efter författarens död och därför kunde röra sig
med större frihet i minnenas värld.
På ett ställe berättar sir Adrian en historia som har en avgjort
gallisk betoning: den är från konvalescenstiden i London efter
skottet genom huvudet:
”När jag nästan tillfrisknat, kom en vän på klubben till mig och
bad mig om en tjänst. Det rörde sig om en man som uppvaktade
en dam som min vän kände, och han önskade duellera med denne
och ha mig som sekundant. Jag gick genast med på saken, enär jag
anser duellen som en ypperlig utväg i hjärteangelägenheter och
dessutom såg att min vän befann sig i uppjagad sinnesstämning,
med endast en önskan, nämligen att döda sin motståndare. Jag
gjorde ett besök hos motståndaren, som jag kände; som var att
vänta fann han saken löjlig. Jag försäkrade honom att min vän
menade allvar och var redo att slåss med vad vapen som helst,
allra helst med pistoler på ett par alnars avstånd. Det tog någon tid
att göra klart för denne herre att det hela var allvarligt, och med
stor motvilja nämnde han sina sekundanter. Som sista utväg kom
han med ett i eget tycke starkt argument; nämligen att vi alla i
denna affär skulle råka ut för allvarliga tråkigheter, framför allt om
någondera parten dödades eller bleve sårad. Jag svarade att under
pågående krig hade alla annat att tänka på, att det skulle vara lätt
att leta upp någon undangömd vrå såsom Ashdown Forest, och att
man med en dunk bensin lätt kunde bränna den döde på stället.
Detta förslag gjorde kål på honom: han fasade vid tanken att få sin
aska strödd för vinden och satte sig genast och skrev en förklaring,
att han aldrig åter skulle träffa ifrågavarande dam. Detta var ett
tamt slut; och det syntes mig att han, eftersom han inte älskade
damen tillräckligt för att slåss för henne, var i behov av en
bastonad.”
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
