Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bolsjevikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verka så bekanta, och till att åtskilliga sentenser, vari Trotskij eller
Lunatsjarskij skissera sin världsbild, te sig som om man förnummit
dem redan förut, för länge sedan, i någon stämning av omorgnad
vresighet mot allt existerande, eller under puerila kollokvier med
sin själ i någon rymd av järngrå tomhet.
Varje revolutionär rörelses psykologiska fundament, när man
ser det från praktisk synpunkt, är naturligtvis i stort sett ensartat;
anhängare flockas kring Catilina, kring Danton eller kring Lenin
av identiska motiv; och om man bortser från det myckna
nödvändiga frasmakeri och hokuspokus, som varje revolutionär
partibildning måste rundhänt strö omkring sig för att för de tvehågsna
söka framstå som ett företag startat till mänsklighetens fromma,
kan man finna alla revolutionsrörelsers kärnpunkt enklast uttryckt
i den bibliska sats, som beskriver hur en viss obskyr betlehemit,
förr harpspelare, nu rövarhövding, sedermera konung av Juda,
värvade anhang i öknen vid Adullams grotta:
”Och till honom församlade sig alla slags män som voro i något
trångmål, och alla som ansattes av fordringsägare, och alla
missnöjda, och han blev deras hövding; och de voro vid pass
fyrahundra man.”
Detta är, kan man säga, en politisk realitet, ärlig och begriplig
sådan den är; men realiteter såsom sådana ha inte mycket värde
för politiska partier i deras mot yttervärlden vända sida; man
måste där, om man numera vandrar i Davids spår, framför allt ha
en affisch, ett recept till social frälsning, ljuvt tal i form av en lära
och ett program. Ty politiken, som till sin idé egentligen blott
består i ett möjligast sakligt, stillsamt och honnett ordnande av
den materiella tillvarons teknik och som sålunda i den mänskliga
andens värdeskala intar en ytterst underordnad plats, har
efterhand med sig assimilerat så starka element, dels av cyniskt
geschäftsmakeri, dels av förvirrade förbättringsidéer och allsköns
fantasmagoriskt skoj, att dess blå dunster numera ofta framträda
som det väsentliga hos densamma.
Givetvis göra de politiska termerna även i Europas bättre länder
abstrakt sett ett tämligen bisarrt intryck, redan de. Man kan säga,
att det med nuvarande metoder ungefär är som om varje
generation aldrig finge någon ostörd stund att verkligen leva i den
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
