Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bolsjevikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilläventyrs, överväldigade av leda vid allt, blicka mot rymdens
försvinnande stjärnor på samma sätt som den melodiske franske
livshataren (Leconte de Lisle; som för övrigt i sin ungdom, driven
av sorg över världens överhandtagande tarvlighet, hyllade en
ideell kommunism) och i nihilistisk vällust recitera:
Heureux qui vous suit, clartés mornes,
O lampes qui versez I’oubli!
Comme vous, dans I’ombre sans bornes,
Heureux qui roule enseveli!
Celui lå vers la paix s’€lance:
Haine, amour, larmes, violence,
Ce qui fut I’homme est aboli.
Donnez-nous I’éternel silence,
O lampes qui versez I’oubli!
Men om en sådan stämning, ett sådant negerande av nuet och det
givna, åtföljes av aktiva tendenser i stället för av kontemplativa, då
bli vi möjligen också i stånd att glimtvis förstå dessa
världsnybyggare i Ryssland och att känna en partiell frändskap med dem, ja till
och med att känna en viss uppskattning av deras strävan att
avskaffa människan sådan hon hittills existerat för att ersätta
henne med något helt annat, — med en varelse psykologiskt sett
mera i släkt med myran eller ostronen; en varelse som är helt och
hållet praktisk, som existerar uteslutande för den samhälleliga
ämnesomsättningens skull, sköter sin maskin, repeterar sin
politiska katekes, äter, fortplantar sig, intet mera; som lyckligt får
lägga sin hjärna för evig fäfot och fungera endast med ryggmärgen,
glömma det som förr kallades själ, helt och hållet slippa försöka
tänka; ty som någon negerfilosof utfunderat, ”das Denken ist das
Allergrässlichste”. Men viker så åter förnekelsens ande undan, och
världssmärtan, eller världsilskan, åter ebbar ut, når man kanske till
den insikten att man själv är ur led mer än yttervärlden; och
resultatet av det hela blir, att man kommer att betrakta den
mentalitet och de tendenser, som bolsjevikerna representera, med
liknande känslor av motvillig bekantskap, varmed man betraktar
mera förvildade och oresonliga inslag i sin egen karaktär.
Något sådant skulle kunna vara anledningen till att
bolsjevikerna, även för den som inte drivit specialstudier i deras filosofi,
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
