Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Historia i stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
landes”, ett verk som på sina håll nästan blev religionsbildande en
tid framåt. Spengler var ett med bullrande övermänniskolater
utrustat geni, kunskapsrikare än de flesta och med stor stilistisk
begåvning; bland hans svagheter märktes en fallenhet för
våldsamma konstruktioner a priori, för att få det historiska materialet
att alltid stämma med de egna teorierna, samt en böjelse för ett
habilt symbolistiskt frasmakeri av stundom ytterst tvivelaktig halt.
Spengler framställde en historisk teori, som i många avseenden var
en god teori, i andra avseenden åter alltför summarisk eller
missvisande; han försåg denna sin teori med de kommentarer och
amplifikationer som det starka medvetandet om den egna genialiteten
kunde kräva; men om någon mera i detalj gående granskning av
det historiska materialet — eller genomförd respekt för detsamma
— var det inte främst frågan hos honom. Naturligtvis är trots allt
hans verk ett storverk, som betecknar ett avgjort framsteg inom
historiefilosofien.
Spengler är självfallet en viktig utgångspunkt för professor
Toynbee; han citeras och diskuteras på talrika ställen i de
föreliggande banden, med stor respekt även när de nådda resultaten bli
helt motsatta hans. Men de båda verken skilja sig från början helt i
fråga om metoden. Spengler är metafysisk och dogmatisk,
dessutom så fylld av sin egen storhet, att han har svårt att erkänna någon
läromästare eller jämngod själsfrände utom Goethe; professor
Toynbee är däremot empiriker, med en utpräglad förkärlek för
detaljundersökningar av det historiska materialet, samt alltid redo
att erkänna de tänkare och forskare han haft hjälp av och de lärda
kolleger som granskat och förbättrat hans framställning. I sin
stillsamhet och försynthet går han så långt att ordet ”jag”
genomgående är bannlyst i framställning och företal, trots de stundom
märkbara stilistiska besvär som ett sådant en smula barnsligt tabu
måste vålla. Med sin hart när otroliga materialrikedom, sina
diskurser och appendices och oräkneliga fotnoter är ”A Study of
History” ett verk som man endast kommer igenom långsamt och
med en viss möda; men om man säger att läsningen samtidigt är
stimulerande, är detta att använda ett milt uttryck. Dessutom har
man här den lugna känslan av att umgås med en författare som är
intresserad av att upptäcka sanningen, utan alla grumliga biav-
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
