Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Historia i stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket te sig svår att uppleta. De önskade helheterna äro de
mänskliga civilisationerna, svarar författaren: sammanlagt ungefär
tjugoen till antalet, om man med omsorg räknar igenom dem från
början, därav fem (eller med noggrannare indelning kanske hellre
sju) alltjämt kvarlevande. Dessa märkliga bildningar, som bland
ett åtminstone 300000 år gammalt människosläkte blomstrat upp
här och där runt jordklotet under de senaste 7000 åren, äro
tillräckligt slutna helheter för alla praktiska behov. De ha en
ganska klart bestämbar början, och i de flesta fallen ha de också ett
ovedersägligt slut. Jämförelsen mellan dessa civilisationers olika
aspekt, religiösa, politiska och sociala, samt problemen om
orsakerna till deras uppkomst, växt och förfall och allt som därmed
sammanhänger, utgöra innehållet i denna gigantiska studie, som i
färdigt skick skall omfatta tretton stora avdelningar, varav endast
fem (men de fem längsta, hoppas författaren) föreligga i de hittills
utkomna banden.
Varje civilisations tänkare (för att inte tala om dess övriga
medlemmar) ha en fallenhet för att betrakta den egna
civilisationen som mänsklighetens höjdpunkt, liksom jorden före
Kopernikus var medelpunkt i den astronomiska bilden. För en kines, en
hindu eller en perser förblir gärna den västerländska kulturen ett
skäligen underordnat fenomen bredvid motsvarande inhemska
prestationer; och på analogt sätt finna västerländska tänkare
mänsklighetens utveckling endast tänkbar via den egna
civilisationen, som utan vidare förutsättes som den enda verkligt fullgångna.
Mer eller mindre livliga protester mot en sådan uppfattning ha
dock sedan ganska länge hörts från skilda håll; som när t. ex. vissa
sjuttonhundratalsmoralister satte Kina högre än Europa, eller när
Strindberg någonstans i en historisk meditation dystert
förkunnade, att ”vi måste komma ihåg att Europa endast är en koloni
från Asien, troligen en förbrytarkoloni”. Den kanske förste som
uppställde civilisationerna som ett system av inbördes oberoende,
tidsbegränsande bildningar, med i någon mån parallella förlopp,
var Gobineau, i sitt stora verk på 1850-talet om de mänskliga
rasernas olika värde. Med skarpt framhävande av idéns absoluta
originalitet framträdde därpå efter förra världskriget Oswald
Spengler med samma tankegång i sin ”Untergang des Abend-
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
