Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Mysterier ur verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små skumma utmarker i det mänskliga vetandets domäner.
För att skriva om oförklarliga ting på rätta sättet måste man
besitta en viss bestämd psykologisk inställning; man måste kunna
bibehålla balansen mellan rationalism och mystik. Man får inte
vara en Tertullianus som säger: ”Jag tror emedan det är otroligt”;
men lika litet någon dogmatisk vetenskaplig s.k. skeptiker, som på
förhand avvisar såsom nonsens allt som inte stämmer överens med
vissa på förhand uppgjorda lagar och principer. Skall man ha
något trevligt av gåtor och mysterier, bör man se på dem så
förutsättningslöst som möjligt och visserligen låta kritik och
förnuft klämma efter dem, så gott det någonsin låter sig göra, men
samtidigt inte vara rädd för att erkänna tillvaron av en oförklarlig
kärna i de fall, där sagda instrument faktiskt inte vilja räcka till att
få knuten upplöst.
Kanske äro vi, just i vår tid, en aning mera toleranta gentemot
det oförklarliga än vad fallet var med närmast föregående
generationer. Sjuttonhundratalet med sin upplysning och
adertonhundratalet med sin, som det trodde, definitiva lösning av flertalet
världsgåtor hade kort tålamod med den sortens ting. Ingen makt
skulle fått människor som t.ex. Hume eller Macaulay att erkänna
något oförklarligt faktum; de visste alltför väl vad som var möjligt
och omöjligt, och vittnesbörd som skulle rubbat deras cirklar
avfärdade de lugnt såsom härrörande från bedragare eller idioter.
Kanske är det inte lika enkelt ställt för oss i det fallet; de
naturlagar, med vilka vi umgås, förefalla av åtskilliga anledningar inte
längre vara fullt ut så bottensäkra sanningskriterier. Åtskilligt ter
sig för oss som möjligt eller tänkbart, som av tidigare självsäkra
generationer endast skulle rubricerats som sorglig vidskepelse eller
klart vanvett. Euklides’ axiom äro inte längre så självklara; den
fordom fridfulla materian har börjat bete sig högst egendomligt
sedan man kommit åt att i detalj få syna den i sömmarna; och till
och med beträffande en sådan sak som våra egna
själsförmögenheter finns det nu folk som allvarligt hoppas att vi skola bli i stånd
att avsevärt lägga om dem, så att vi t.ex. skola sättas i stånd att
”minnas” vår framtid: i stället för att som nu med beklaglig
ensidighet endast minnas vårt förgångna.
Det finns i Goulds volymer mysterier av olika klasser, och han
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
