Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Mysterier ur verkligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som den visade sig innehålla: skarprättaren var inte den vanlige
bödeln, utan en soldat som utsetts genom lott; hans namn var
Clerepeyne. En liten litteratur har så småningom, som man kan se
av Goulds noter, uppblomstrat kring denna speciella profetia;
men ingen granskare tycks ha funnit sig i stånd att vare sig
bortförklara den eller att skriva den på de tillfälliga
sammanträffandenas konto. Detta får sägas vara ett ovanligt gediget mysterium.
För Nostradamus kan man alltså ta av sig hatten; men Johann
Ernst Elias Bessler, kallad Orffyreus, åstadkom ett ännu kraftigare
mysterium. Att profetera är oförklarligt, men inte orimligt; att
däremot åstadkomma perpetuum mobile är orimligt, och med
denna orimlighet gick bemälde Orffyreus i land. Han tillverkade
och förevisade i Hessen 1719 ett hjul, som undersöktes av en
mängd experter och som hade den egenheten att det med
fullständigt konstant varvantal per minut roterade hur länge som
helst under den strängaste isolering och kontroll. Hjulet var
format som en trumma och hade sina sidor betäckta för att hindra
åskådare från att stjäla uppfinnarens idé; men lantgreven av
Hessen, fader till vår Fredrik I, fick titta in i hjulets innanmäte. Han
fann där endast överskådliga mekaniska arrangemang, som enligt
hans åsikt vilken smedgesäll som helst skulle varit i stånd att efter
en stunds granskning göra efter. Misstrogna lärda, som studerat
hjulet så noga de kunde för att finna någon kraftöverföring utifrån,
lyckades aldrig avslöja något. Orffyreus, som var ett geni av den
något förryckta sorten, slog själv sönder sitt verk, irriterad av den
ytterst närgångna granskning det underkastats av en holländsk
fysikprofessor, troligen i den uppfattningen att undersökningen
endast maskerade ett försök att stjäla hemligheten, av vilken
Orffyreus väntade sig guld i massor. Mer och mer sinnesförvirrad
skrev han senare en bok om sitt hjul, men hans förklaringar äro
inte av den begripliga sorten. När hjulet roterade, hörde man från
dess inre en regelbunden klang av fallande metallvikter; hans egna
dunkla förklaringar låta skönja, att han på något sätt opererade
med svängande vikter i evigt fall, och att alltså tyngdkraften var
hans enda kraftkälla. Den mest elementära fysik förbjuder
emellertid ett hjul att rotera med tyngdkraften som drivmedel. Men att
å andra sidan Orffyreus” hjul, uppställt mitt i ett rum i det
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
