Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Kina i sin frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjärran betraktaren till drömsk begrundan. Hur har Kina haft det
under sin långa sömn? Det är oro nu, med skrik och larm och
generaler; dessa ting utgöra uppvaknandets symptom; tillståndet
dessförinnan måste därför ha varit vad sömn bör vara — ett
tillstånd av stor stillhet. Har detta sovande Kina haft någon
historia lik andra rikens? Eller måste man inte föreställa sig den långt
bättre, lugnare, mera händelselös, som en tavla bräddad av
harmonisk frid? Kina i sin sömn, är det inte äntligen den stora
patriarkaliska idyllen förverkligad, den idyll man gärna söker
överallt i fjärran och har så svårt att någonsin finna rätt på?
Ohämmad av störande kunskaper bygger fantasien villigt sin
enkla bild av detta fridens tidlösa Kina. På en spatiös tron under
en vänlig himmel sitter Himmelens Son och regerar, vis och from,
upptagen av åldriga riter och aktgivande på elementens
betydelsefulla symbolik. Hovdamer mata vattenfåglarna vid
trädgårdsdammar; draperade mandariner examinera varandra i dygd;
provinsguvernörer erhålla bastonad på en bakgård; ceremonier äga rum i
åttkantiga tempel; hantverkare snida grönsten och uttänka
sinnrika tillvägagångssätt för framställandet av craquelerat porslin;
bönder stöka i fet mull, och poeter måla på siden kalligrafisk lyrik
om plommonträd, moln och flickor. Lackerade krigshjältar rida
tankfullt vägen fram med bambuspjut och solfjädrar;
hovastronomerna Pi och Po ledas undergivet bort för att hängas, sedan de
försummat att förutsäga en förmörkelse och därigenom
”åstadkommit oordning i himmel och på jord”; och ”lycklig med vatten
till dryck, grovt ris till föda och den krökta armen till huvudets
stöd” filosoferar den vise Konfutze, vördnadsvärd med stripigt
skägg, under furor i landet Lu.
Kanske inträffar då och då någon liten tillfällig grumling i denna
stora frid: Hoangho svämmar över, eller stäppens vilde mongol
bryter in. Men de bortspolade odlingarna längs floden driva till
havs utan större uppståndelse och få hastigt sitt tomrum åter fyllt
på åkrar dem floden gött; och krigshjältarna vika samman sina
solfjädrar och slunga sina bambuspjut mot mongolen och driva
honom sålunda på flykt; eller också låta de honom stanna kvar för
att snart bli en civiliserad människa som de själva. Och årstider
och lycka, sådd och skörd, offerrök till förfäderna, de många
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
