Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Kina i sin frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ralisters och statsfilosofers pietetsfulla blick; men allt vad den
stränga vetenskapen härom har sig med visshet bekant inskränker
sig till en samling sköldpaddsskal och djurknotor, framgrävda på
platsen för ett gammalt orakel i provinsen Ho-nan och försedda
med ett antal inristade kejsarnamn som stämma överens med
traditionen. Dessa ting har man daterat till 100-talet f. K. och har
därmed erhållit sina första något så när säkra namn och data.
Särskilt uråldrig ter sig alltså inte numera den kinesiska kulturen,
jämförd med åtskilligt som grävts fram på andra håll.
Krukskärvornas och sköldpaddsskalens epoker äro fridfulla nog,
emedan man ingenting vet om dem; men med den första verkligt
historiska dynastien, kallad Tschou, ändras hastigt bilden; och när
denna härskarätt fram på sexhundratalet på allvar börjat slappna
till, har ett ganska omfångsrikt och högkultiverat feodalrike inte
endast hunnit bildas och organiseras utan också redan hunnit
sönderfalla runt de sömniga härskarnas ständigt förminskade
familjedomäner i centrum. Det uppståndna knippet livaktiga före
detta län, efterhand ytterst självständiga stater, draga därefter
under flera århundraden försorg om att hålla den kinesiska
historiens förlopp fritt från longörer. Från och med denna tid, vars namn
är ”de stridande staternas tid”, bli de inhemska källorna utförliga
och tillförlitliga, och långt ifrån att klaga över brist på material
synas moderna bearbetare framgent närmast sucka under dess
överflöd. Dessa stridande stater, en förvirrad, tätt packad,
druvklasformad bunt på ungefär ett dussin i nuvarande norra och
mellersta Kina, kämpa ständigt med varandra i alla tänkbara
kombinationer, samtidigt med att de praktisera en sorts nationernas
förbund med kongresser och annat. På kort tid nå de tillräckligt
långt i politisk och militär manövreringsskicklighet för att
åstadkomma ett blixtsnabbt växlande allians- och motallianssystem, av
deras teoretiserande utrikesministrar kallat
”kors-och-tvärs-systemet”, som skulle kunna imponera till och med på renässansens
italienare. Principen, som givit systemet dess namn, är ungefär
denna: anfalles man av en kollega från öster, slå sig ett antal stater
i linje norr-söder samman till en försvarsallians på längden;
anfalles man från söder, förenar man sig på tvären i riktning
österväster; och om man någon gång av en händelse varken anfalles
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
