Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Kina i sin frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
studium och av oräknade förarbeten; möjliga att njuta endast
långsamt och med en viss svårighet, förbjuden frukt för
lekmannen, i viss mån, och kanske delvis därför så välsmakande. Så som
detta bör ett verk om Kina ta sig ut, majestätiskt som sitt ämne;
och även om fridens speciella rike såsom sådant visar sig vara en
chimär, finns eljest i detta verk ingenting som kan alstra annat än
stor tillfredsställelse hos varje läsare utrustad med ett visst mått av
nyfikenhet och en smula svaghet för solid läsning.
Här har man alltså tillfälle att inhämta det väsentliga av vad som
nu är vetbart om Kinas öden från äldsta tider till 220 e. K. Detta
sista är ett datum som betecknar slutet på den stora och lysande
Han-dynastien, den klassiska dynastien par excellence bland Kinas
samtliga, liksom den tolfte i Egypten, och som för den närmaste
fortsättningen synes innebära något liknande de antoninska
kejsarnas slut några år tidigare i Rom. ”Äldsta tider” är här som
annorstädes ett obestämt begrepp, som allt efter ståndpunkten erhåller
olika innebörd. De gamla kinesiska historieskrivarna tänkte sig
dessa äldsta tider på sitt sätt, visserligen med en uppfattning om
kulturell primitivitet men med det kinesiska riket självklart
förutsatt som existerande. ”I äldsta tider”, säger en citerad inhemsk
text, ”hade kejsarna ännu inte några palats eller hus. Om vintern
bodde de i hålor och om sommaren i lövhyddor liksom i bon. De
hade ingen eld att koka vid utan åto träds och örters frukter samt
köttet av fåglar och fyrfotadjur som de slukade med hår och
fjädrar. De hade inte hampa eller siden utan klädde sig i fjädrar
och djurhudar.” För den mindre kejsarbundna moderna
forskningen tycks däremot Kinas urtid framför allt markeras av vissa
lerkrukor, eller bitar av dylika, som vår landsman, professor J. G.
Andersson, för några år sedan framgrävt i de nordvästra
provinserna. Dessa fynd tillmätas av professor Franke den största
betydelse och bilda underlaget för åtskilliga slutledningar och
förmodanden angående stammar, vandringar och tidiga
kulturförbindelser långt åt väster. Efter dessa krukskärvors tid börjar så
småningom en första statsbildning oklart skymta, en liten kärna till det
blivande Kina i ett bördigt stråk vid Hoanghos mellersta lopp.
Inhemsk tradition vet gott besked om dynastier i denna tidiga stat,
räckor av halvt gudomliga idealhärskare för senare inhemska mo-
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
