Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Malajiska pirater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malajiska pirater
När vi i ögonblick av bristande tålamod uppmana våra
bekantskaper att bege sig dit pepparn växer, bry vi oss kanske inte alltid om
att exakt göra klart för oss den geografiska belägenheten av den
plats dit vi önska dem förflyttade. Men en sak veta vi med
bestämdhet, nämligen att den åsyftade platsen är ett obehagligt
ställe. Där pepparn växer finns inte mycken trevnad, det är
förutsättningen för talesättets användning, lika självklart underförstådd
som att stället ligger långt borta.
Kanske härrör uttrycket från de gamla holländska eller engelska
sjömän och handelsmän som på 1500- och 1600-talen först
trängde in i den malajiska arkipelagens mystiska vinklar på jakt
efter den begärliga kryddan. Peppar funno de mycket riktigt där,
men inga behagliga förhållanden i övrigt; likväl ansågo de utan
tvivel sin vedermöda väl betald med vad de funno. Få saker har
den västerländska mänskligheten gjort till föremål för en mera
lidelsefull åtrå än peppar; bland orientens ädla kryddor intar den
det ojämförligt främsta rummet, med kanel, muskot och andra
dylika ting såsom blygsamma bisaker vid sin sida. Inget pris var för
högt för dess njutande, inga strapatser för stora för framträngandet
till dess ursprungsort. Man finner de germanska folken tidigt
upptända av begärelse efter denna rivande kulturingrediens: redan
när Alarik och hans västgoter första gången belägrade Rom,
betingade de sig för sitt avtåg inte endast så och så mycket silver och
guld utan också några tusen pund peppar. På den tiden, och länge
därefter, förmedlades kryddhandeln med Europa av talrika
orientaliska mellanhänder, och det var först i Vasco da Gamas
kölvatten som europeiska sjöfarare själva nådde fram till pepparns riken,
till Ternate och Tidore och andra prunkande Kryddöar som länge
hägrat för deras fantasi.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
