Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Malajiska pirater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Estetiskt göra de pirater, som man här blir bekant med, ett
tilltalande intryck, — sannskyldiga vikingagestalter i orientalisk
utsmyckning; moraliskt stå de däremot på den lägsta tänkbara
nivå. De äro stolta och stridbara, utomordentligt tappra när så
behövs, men samtidigt är deras grymhet, liksom deras trolöshet
och bakslughet, utan någon som helst gräns. I jämförelse med
dem, säger författaren, voro de västindiska buccaniärerna ett
ömsint släkte. Det är möjligen en smula överdrivet att uttrycka det
så, ty kallblodigare skurkar än buccaniärerna torde näppeligen
någonsin ha funnits; men sant är, att till och med de värsta bland
buccaniärerna, Morgans och F’Ollonais’ förfärliga följen, skulle
känt sig stå inför ej föraktliga motsvarigheter i fördomsfrihet, om
de konfronterats med de Illanun- och Balaninipirater som figurera
i Mr Rutters framställning. Men därvid är likväl en sak att märka:
orientalisk grymhet chockerar oss inte så djupt som samma
fenomen hos europeer. Vi ha på förhand inte stora pretentioner på
malajers moral, under det vi instinktivt kräva att europeer, även
om de råkat bli sjörövare, böra ha kvar någon rest av anständighet
och hyfsning. Därför te sig dessa orientaliska pirater inte på långt
när så obehagliga för läsaren som vad fallet skulle varit om de
tillhört vår egen ras, och buccaniärerna framstå bredvid dem
såsom figurer av långt mera motbjudande slag, även vid en
abstrakt jämställdhet mellan parterna i fråga om illdådens art och
kvalitet.
När detta malajiska sjöröveri stod i sitt fulla flor och nått en
sådan styrka och spridning att det vållade europeernas handel
allvarligt avbräck — en nivå på vilket det bibehöll sig åtminstone
till fram på 1850-talet — hade man att räkna med en mängd olika
sjörövarsamhällen, innästlade i skilda vrår av arkipelagen och dess
grannkuster. Jilolo-piraterna hade sitt stamtillhåll på östra
Celebes; Balanini-flottorna styrde ut på sina långa plundringsfärder
från ett par små öar i Sulu-gruppen, mellan Filippinerna och
Borneo; andra följen hörde hemma i sultanatet Johore på
Malackahalvön och i sultanatet Atchin på norra Sumatra; och ett
otal mindre sammanslutningar, beskyddade av allsköns små
vinningslystna potentater, sökte dessutom efter måttet av sina krafter
att göra sig gällande bredvid dessa stormakter inom näringsfånget.
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
