Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Om Lund och det lundensiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Lund och det lundensiska
Om det ämne, om vilket vi skall samtala i kväll, vet jag egentligen
praktiskt taget ingenting. Jag har visserligen från och till tillbragt i
denna stad utan klagan sammanlagt tjugo år — alltså med långa
mellanrum men i alla fall tjugo år i allt. Men det blev så, att jag
under den tiden egentligen aldrig kom i någon sorts beröring med
det trängre akademiska livet i detta ords egentliga bemärkelse.
När jag blickar tillbaka på min märkvärdiga karriär — inte
märkliga för all del — så finner jag: Jag blev aldrig senior — inte så
vitt jag vet — jag blev aldrig fanbärare, jag blev aldrig spexsufflör.
Ja, ingen av de ändå för en normalt funtad människa något så nära
till hands liggande möjligheterna uppnådde jag. Det berodde inte
på någon försoffning och slöhet från min sida, utan det berodde
därpå, att jag nog är ett s.k. typiskt exempel på en människa, som
från början kommit på sned med livet och inte kunde klara det
hela. Jag kan inte säga, att jag direkt var människoskygg, men det
kostade mig en fruktansvärd själskamp att gå upp och skriva in
mig vid universitetet. Jag har aldrig varit rädd för människor så
mycket, men jag har varit fruktansvärt rädd för abstraktioner, för
institutioner, för betitlade skränfällor eller vad man skall säga, som
ju vid närmare påseende ofta betecknar en chimär för all del — de
finnas naturligtvis — men det medförde, att jag var en mycket
handicappad man.
Jag kan inte — här sitter vi nu uppspetade, som om vi vore
nyomvända på ett pingstmöte — och måtta i allt, jag ska inte gå in
i några detaljer i mitt liv och leverne. Jag nöjer mig med att citera
Fröding:
Med löskemän söp jag i var tavern
med konor och gigare drog jag.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
