Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Mitt första radioprat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt första radioprat
Jag räknar mig inte bland de femhundratusen bästa offentliga
talarna i detta land; tvärtom anser jag, utan falsk blygsamhet, att
jag kommer ett gott stycke bakom dessa. Framför allt beror detta
därpå att jag talar en dialekt (hos mig tyvärr helt outrotlig), som är
så pass markerad att endast ett antal specialtränade vänner och
anförvanter förmå i detalj begripa vad jag säger. Dialekter dö som
bekant raskt ut i våra dagar, och jag är kanske en av de sista som
tala fornnordvästskånska i ursprunglig fonetisk renhet. Jag känner
mig därför i någon mån besläktad med de sexton personer på ön
Man, som enligt senaste tillgängliga statistik alltjämt tala manx
och med den gamla mörkhyade och kritpiprökande dam, död
1877 på Norfolk Island, som var den sista som talade tasmaniska.
Likväl har jag talat i radio, till och med mer än en gång, och
detta är förklarligt nog. De kvantiteter prat som Radiotjänst måste
leverera äro stora, invånarna i detta land äro relativt få, och
åtgärder liknande allmänt folkuppbåd måste därför stundom
vidtagas för att hålla kvarnen i gång. Det är inte otänkbart att i en
framtid talandet i radio kommer att göras strikt obligatoriskt, så
att envar som inte kan skylla på stumhet eller harmynthet måste
under ett fixerat antal halvtimmar draga sitt strå till stacken, vid
äventyr att eljest avstängas från sådana medborgerliga förmåner
(fri tilldelning av hygieniska medicinalstyrelsekarameller,
filmmänniskoporträtt, statliga karusellbiljetter och av
socialministeriets psykopatiska avdelning rekommenderad skönlitteratur) som
möjligen komma att finnas.
Mitt första försök i radio förblev dock länge mitt enda. Det bör
ha varit för ungefär femton år sedan, när energiska vänner
meddelade mig att jag skulle debutera på detta område. Eftersom jag inte
saknar ett mått av sunt förnuft, ställde jag mig ganska gensträvig
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
