Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Mitt första radioprat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
till förslaget, men nämnandet av honoraret kom mig att hastigt ge
vika. Jag skulle få en förvånansvärd summa, och pengarna skulle
kontant utbetalas i samma ögonblick som mitt anförande nått sitt
slut. Sådant gick inte att säga nej till, så mycket mindre som redan
själva den abstrakta tankegången, att honoreras för prat, föreföll
mig tämligen pikant. Sistnämnda tanke hade dock även sin
melankoliska sida: en företagen kalkyl, med försiktigt approximerade
värden, visade att jag under min tid i Lund gått miste om något
mer än tre millioner kronor genom att inte från början få mina
muntliga kulturbidrag (på stadens näringsställen) värderade enligt
Radiotjänsts taxa.
Jag gjorde mina förberedelser till denna märkliga debut med
allvar och omsorg. Visserligen var det självklart att få lyssnare norr
om Växjö skulle förstå vad jag sade; och visserligen hade jag på
den tiden (och har i någon mån alltjämt) en känsla att allt
supponerat lyssnande till radioföredrag måste vara en orimlighet, en
myt: det är nämligen inte lätt att fatta att någon människa kan
vara så blottad på varje tendens till självverksamhet och varje
möjlighet till roande tidsfördriv, att hon frivilligt sätter sig att
lyssna till ljudet av en livlös röst som kommer ur väggen. Men
sådana överväganden avhöllo mig inte från att välja ett fint och
intressant ämne, till och med ett ämne om vilket jag hade en
smula kunskap, nämligen doktor Samuel Johnson. Dessutom
skrev jag ut hela anförandet mycket ordentligt, ord för ord; inte
bara för att få det lagom långt och för att slippa komma av mig,
utan också för att på så sätt kunna vara säker på att finna den rätta
tonen av mekaniserad högtidlighet vid framförandet; — varvid,
som bekant, en och annan liten felläsning och hastig omtagning
plägar lyckligt fullkomna intrycket av dresserad papegojas
prestation, fri från allt begrepp om vad det sagda eventuellt kan ha för
mening.
Yr av iver for jag slutligen in till doktor Anderberg i Malmö, där
seansen skulle äga rum. Han undervisade mig vänligt om ett och
annat som borde iakttagas. Först och främst borde jag kontrollera
att mina manuskriptblad lågo i rätt ordning; ty ett plötsligt avbrott
i läsningen, följt av en stunds nervöst pappersprassel, brukade
göra ett ogynnsamt intryck. Vidare borde jag undvika att vid
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
