Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Mitt första radioprat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt eller semikolon draga andan med ett väsande ljud; ty detta
förstärktes märkligt i mikrofonen, till men för lyssnarnas
koncentration. Vid ett bättre hostanfalls annalkande borde man i god tid
vända sig bort och draga kavajen för munnen, enär eljest skador
kunde vållas i apparater och trumhinnor.
Styrkt av dessa råd slog jag mig ned framför apparaten,
lämnades ensam och övade mig i diskret andhämtning, tills signalen
gavs att jag skulle börja. Det hela visade sig vara ännu långt mera
spöklikt än vad jag på förhand kunnat tänka mig. Människan är
enligt mitt förmenande inte ämnad till att sitta ensam instängd i
ett rum och läsa högt från bladet; endast i ett dårhus kan sådant
falla sig någorlunda naturligt. I ett tillstånd av bottenlös psykisk
depression hackade jag mig emellertid fram i min text, tills dörren
plötsligt öppnades — fullkomligt ljudlöst — och doktor Anderberg
trädde in. Glömsk av allt drog jag andan med ett väsande ljud och
satt förstenad av skräck. Han avancerade smygande, med yttersta
försiktighet, som en mohawk på skalpspår, och med höger hand
dold bakom ryggen. Vad i Herrans namn står på? tänkte jag
huttrande, men vågade inte säga det högt. När han nått fram till
motsatta sidan av bordet, stannade han och höll upp en stor bit
papp, på vilken stod präntat med rödkrita: Tala något högre.
Därpå gled han ut igen. Tillintetgjord strök jag kallsvetten ur
ögonen och försökte bli klok på var jag befann mig i min text,
varpå jag med ökat buller läste denna till slut på den fastställda
tiden.
När jag trädde ut, väntade jag mig upprörda ord från doktor
Anderberg, jämte bestämd vägran att betala ut pengar för sådant.
Men han satt helt lugn, läsande i en tjock bok, en kokbok vill jag
minnas, och förklarade på min fråga att han hört värre ting än
detta. Utan knot lämnade han mig därpå det utlovade beloppet,
som jag kände mig ha omedelbar användning för, och i märkbart
lättad stämning försvann jag från skådeplatsen för denna debut.
Brevledes erhöll jag klara bevis på att en och annan lyssnare
försökt avnjuta min förkunnelse. Ett lydde enkelt och rättframt så
här: ”Vet hut, fähund! Lär er tala svenska innan ni talar i radio!”
Detta var en alldeles riktig uppmaning, och inte illa formulerad;
men jag var tyvärr förhindrad att tacka denne person för hans goda
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
