Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Något om min härkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu på sin ålderdom påfallande vacker: gracil, mörkhårig och
vaxblek, mycket fin och mild i sitt tal, med en lätt elegisk röst;
med allt detta utrustad med en märkbar fasthet i karaktären. Hon
gifte sig sextonårig, och hennes långa äktenskap var kanske inte
värre än andras, fast en mängd barn dogo för henne i späda år;
men när hennes man, styckjunkaren vid Wendes
Artilleriregemente Frans August Wilhelm Ljunggren, som var en framstående
goddagspilt, tog hem sin årliga kutting surströmming, packade
hon utan ett ord en liten väska och avflyttade till pensionat, tills
bud nådde henne att surströmmingen var uppäten och våningen
vädrad.
Morfar, med vars första förnamn jag av artighet — mot honom
— blev begåvad (dock utan fortsättningen August Wilhelm, som
ofta synes ha varit självklar i det sammanhanget), står för mitt
minne som en jättelik, voluminös och eldfärgad krigare med vita
mustascher, utstående ögon och mullrande röst. Mitt intryck av
honom inskränker sig till hans sista besök hos mina föräldrar, då
minnesvärda händelser ägde rum. Hans stora rykte som läckergom
medförde att extraordinära åtgärder vidtogos till tryggandet av
hans trivsel under besöket; bland annat hemtogs för första gången
färsk hummer, som min mor tillfredsställande kokade, dock utan
kännedom om de speciella tillbehör som krävdes vid hennes
fruktansvärde faders utspisande med denna rätt. En sås, som hon efter
bästa förstånd tillagat, avvisades med förakt: morfar ville ha olja
och vinaigre. Vinaigre fanns sannolikt inte, men kunde nödtorftigt
ersättas med vanlig ättika. Värre var det med matoljan. Vanliga
enkla människors behov av matolja var på den tiden obefintligt, så
mycket hellre som oljan i allmänhet saluhölls härsken; men dåtida
matvrak torde ha lärt sig att älska härsken matolja, och morfars
sorg och raseri inför utsikten att nödgas förtära fin hummer utan
olja var inte att taga fel på. När min mor var på vippen att börja
gråta, fick morfar en idé: eftersom hon hade symaskin, måtte det
väl åtminstone finnas symaskinsolja i huset. Båda mina föräldrar
försökte få morfar bort från denna tankegång, men här var det inte
fråga om resonemanger; och av ättika, symaskinsolja och senap
tillredde han en smet, med vars hjälp hummern inmundigades —
dock under fortsatta små utbrott av misslynthet som inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
