Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Något om min härkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphörde förrän följande dag, då han helt blidkades med en stekt
spädgris.
Farmor var, så långt min erfarenhet sträcker sig, någonting helt
för sig själv, en alltigenom oförvanskad produkt ur tidlösa
folkdjup. Det är sant att hon kunde läsa innantill, åtminstone i sin
psalmbok: en kulturvinning som var henne till oskattbar nytta när
åskan gick. Vid första muller i fjärran rusade hon upp på sitt rum,
fick fatt i glasögon och psalmbok, satte sig i sängen och började
läsa med kraxande röst, var som helst där boken i brådskan föll
upp: adventspsalmer, vigselformulär eller tacksägelse efter
lyckligt överstånden sjöresa: för brinnande livet i ett kör tills åskan för
längesedan upphört.
Under min barndom bodde hon periodvis hemma hos oss, så att
jag i någon ringa mån blev bekant med henne. Till utseendet
påminde hon, från ett barns synpunkt, om en häxa, och skulle
måhända råkat illa ut om hon levat på 1600-talet. Hon dvaldes i
en värld som var proppfull av skrock, varsel och syner, med
allsköns otyg lurande bakom knuten. Djävulen själv gjorde en natt
ett behjärtat försök att taga sig in till henne via skorstenen, men
hejdades, såsom hon efteråt meddelade, av att hon hann skjuta
spjället. Det är inte omöjligt att hon hade en portion tattarblod i
sig: ett och annat karaktärsdrag hos hennes avkomma skulle kunna
anses bestyrka ett sådant antagande.
Mot barnen var hon snäll och tålig; på min mor höll hon, enligt
svärmödrars uråldriga sed, ett misstroget öga; och gentemot min
far, som hon till all lycka var en smula rädd för, kunde hon
stundom inte behärska sig utan brast ut i stränga förebråelser över
att hon aldrig såg honom arbeta. Från sitt trettonde år till sitt
trettiotredje hade han tillryggalagt en bana såsom vaktepojke,
lilledräng, kördräng, fördräng, gårdsdräng, kusk, ladufogde,
lantbruksskoleelev för egna sparda slantar hos en av honom alltid i
älskat minne bevarad lärd och vis man vid namn Wolf i
Trelleborg, därefter bokhållare på Hanaskog, slutligen inspektor och
förvaltare på Rössjöholm, — en bana som han med full rätt var
stolt över och som medförde att farmor nu inte längre begrep sig
på honom. Hon såg honom sysslolös vandra omkring med
spatserkäpp och ulmerdogg, eller åka på en högst majestätisk tingest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
