Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•522
Vi finna af detta speciela exempel, att tråden; om sommaren i en stigning upplagd
med samma spänning, som den på horisontal linie för handen varande, skulle på vintern bli
för kort, för att då ntöfva en spänning, som ej vore större än den då på horisontal linie
uppkomna. Sänkningen i, (under den lägre uppläggningspunkten) måste alltså tilltagas större
än så, att den motsvarar den ordinarie sänkningen k. För att kunna åvägabringa denna
större sänkning, utan att densamma utjemnar sig af sig sjelf, måste man, såsom här ofvan
blifvit erinradt, fastgöra tråden vid hatten å den stolpe, från hvilken stigningen vidtager.
8 169. Den faktor, som vid profning af telegraftrådens mekaniska egenskaper ofta
lemnas utan afseende, är dess sträckbarhet. Emellertid är denna faktor af stor betydelse
äfven i telegrafiskt afseende. Visserligen inrättas telegrafledningarne för den påkänning, som
under van)iga förhållanden kommer i fråga, utan hänsyn till den förlängning, som eger rum
i den mån spänningen ökas; och svårligen skulle de kunna inrättas för de påkänningar, som
endast undantagsvis förekomma, hufvudsakligen till följd af trådarnes stundom inträffande
beläggning med is och rimfrost. Vid sådana tillfällen blir trådens vigt per längdenhet och
följaktligen äfven spänningen tillökad, utan att trådens hållfasthet mot afslitning tilltager.
Till följd af förmågan att sträcka sig har tråden emellertid den resursen att genom ökad
sänkning förminska spänningen. Man kan derföre betrakta förhållandet så, som om tråd af
en till följd af töjningen något, ehuru ytterst litet, förminskad diameter men med större
sänkning och på nyssnämnde sätt belastad inginge i ledningen i stället för den ursprungliga.
Vi vilja genom ett exempel antyda, huruvida trådens sträckbarhet kan lända till skydd mot
afslitning, när tråden förtynges genom afsats af nyssnämnde slag.
Antag att på en tråd JV2 S dylik afsättning egt rum till sådan mängd, att vigten per
längdenhet har blifvit dubbel: alltså 0,2 kilogram i stället för 0,1 kilogram. Derefter har
temperaturen gått ned till —30° C. Enligt tabell å sid. 516 utgör den mot vanlig
spänning och 60 meters spännvidd vid denna temperatur svarande sänkningen 0,32 meter. För
att spänningen vid ifrågavarande belastning skulle bli = den normala, behöfde trådens
sänkning alltså utgöra 0,32X2 = 0,64 meter.
När sänkningen är 0,32, utgör trådens längd utan afseende på sträckningen (under
antagande af spännvidden e = 60 meter) 60,00455 meter; för att en sänkning af 0,64 meter
skulle kunna uppkomma, behöfde tråden vara 60,0182 meter lång. Tråden skulle alltså på
60,00455 meter behöfva sträcka sig 0,01365 meter, d. v. s. omkr. 0,023 %. Som emellertid
sträck-barheten till och med inom elasticitetsgränsen är betydligt större — den torde i vissa
jern-sorter utgöra omkring 0,1 eller åtminstone 0,075 % — så vore i förevarande fall trådens
afslitning ej att befara. Svensk tråd har.dessutom en icke obetydlig sträckbarhet utöfver
elasticitetsgränsen, hvilken möjligen kan komma till nytta vid påkänningar af förevarande
slag. Ett med sådan tråd anstäldt prof visade på 0,1 meter en förlängning af 0,07 meter,
innan han, der han gaf efter, gick af. Om här frånräknas 0,0001, såsom utgörande
förlängning inom elasticitetsgränsen, återstår 0,0699 meter såsom förlängning utöfver denna gräns.
På en sträcka af 60 meter skulle denna förlängning af 0,0699 meter — hvilken vi måste
antaga ega rum endast på det ställe, der tråden slutligen brister, och sålnnda är lika stor
för längre och kortare stycken — utgöra 0,11 % eller ungefär lika mycket som förlängningen
inom elasticitetsgränsen.
Uppstår storm, när trådens diameter genom förenämnde aflagring tillökats, blir
påkänningen både på tråd och stolpar naturligtvis betydligare, än när tråden har sin naturliga
groflek. Antagande att beläggningen i nyss afhandlade exempel har en egentlig vigt =
vattnets = 1, och att jerntrådens egentliga vigt är = 7,75, erhålla vi till yttre diameter för
beläggningen 4,31 ^8,75 = 13 millimeter (nära). På hvarje meters längd är alltså den med
1 .0 013 . 2
hänsyn till trådens cylindriska form reducerade tryckytan (sid. 505) = -—— = 0,009
□ -meter. Enär vi antagit maximum af vindtryck, som för telegraflinjerna kan komma i
fråga, = 20 tt per D-fot, motsvarande 96,441 kilogram per □-meter, blir alltså vindtrycket
per längdenhet (meter) = 96,441 XO.009 = 0,867969 kilogram. För en hel stolpdistans om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
